Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet. Ett ädelt lifs slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
ka röra Fredrika Bremer. må brytas, måste jag här
nämna att den 4 november dog Lotten Wennberg.
Det skall, som jag hoppas, ej tillräknas mig som fel,
att jag här anför hvad mamsell Bremer sjelf yttrar
rörande denna händelse, i en minnesteckning, som hon
snart derefter skref öfver denna förträffliga qvinna:
»Den 4 november, om morgonen då Stockholms befolkning
beredde sig på den stora nationella för* eningsfesten
och kyrkornas klockor begynte ringa till Te Deum,
då, utan kamp, utan en suck, utandades, omgifven af
de sina, den älskade sjuka sin sköna själ. Ett par
timmar derefter sag jag henne, Det adelsbref som döden
påtrycker vissa anleten, gaf åt hennes en högtidlig,
fridfull skönhet. Något stort syntes hafva föregått
med henne i den sista stunden. .
»Några dagar senare stod i Jakobs kyrkas sköna chor
en svart likkista, alldeles betäckt af lysande
blomsterkransar och buketter, och en röst, klar
och skön, såsom vi tänka oss en engels, sjöng från
al-taret:
»»Af jord äst du tagen, till jord skall du åter
varda. Jesus Christus skall uppväcka dig på den
yttersta dagen.»
»Solen sken gladt in genom de höga fönstren. Kyrkan
var uppfylld af folk af alla klasser, män och
qvinnor. Få ögon voro torra. När liktåget med
kistan långsamt rörde sig ut genom kyrkan och framåt
Trädgårdsgatan, bort mot Johannis kogård, sag man
fattiga och gamla, stödda på par eller kryckor,
stå längs husmurarna^ med tår*
^ ^-? h ’
.* ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
