Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INLEDNING.
Likasom man lär att rätt känna en menniska ofta först då, när man ser henne i
dess hvardags-lif, i de ögonblick, då hennes vanor aflagt det yttre tvånget och
hennes lynnen liksom glömma sig: så återspeglas äfven en nations karakter ofta bäst
i dess enskilta lif. Detta åter framträder synbarast just bland de folkklasser, hos
hvilka det egna och utmärkande icke af bildning och uppfostran blifvit bortblandadt
eller bortnött. Den s. k. bildningen sträfvar att göra alla lika. Der den fått verka
drager sig det individuela mera tillbaka och undangömmer sig för forskaren,
hvilken då, att fullända teckningen af sin hufvudbild, måste i små delar och från flera
håll hopsamla de spridda dragen. Hvarest naturen deremot utan tvång utvecklar
sig, uttrycker ofta en enskild person eller slägt det helas karakter. Den närvarande
tiden är dessutom barn af en förfluten och tager arf efter sin fader. I Sverige har
arfvet af gamla minnen alltid varit heligt: det har oskingradt fortgått genom sekler.
Norden betraktar ännu med vördnad sina hyddors stamtaflor; vanor och bruk räkna
der höga ättartal. Vi hoppas att i de vandringsminnen från Ett År i Sverige,
hvilka här meddelas, forskarens öga skall mötas af många välkomna drag, och
menniskokännaren, som klagar öfver tidens förderf, kanske vid teckningen af Svenska
Allmogens hemseder ännu icke sakna anledning till tröstande betraktelser.
Menniskan älskar minnesvårdar och ser gerna det förgängliga så länge som
möjligt bevaradt. Hon söker tyda med lika begär det förgångnas hieroglypher som
hoppets drömmar. Källan till det egna, både sorgliga och ljufva nöje, med hvilket
hon i allmänhet fäster sig vid allt, som bevittnar en seger öfver tiden, ligger på en
gång i hennes känsla af egen förgängelse och tillika i medvetandet af sin makt öfver
den. Om Svenska folkets historia kan man dessutom säga, att den liknar ett träd,
som, ur sin mellan klippor gömda telning, fritt och otvunget genom seklerna
utvecklat sig. Ingen parasit växt har ännu utsugit dess urgamla märg: ingen påtrugad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 21:15:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0005.html
