Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärelystnad. Han for genast till sin granne Måns Nilsson (Svinhufvud), upptäckte,
hvilket dyrbart rof lyckan gifvit i hans händer och hvad bruk han tänkte deraf
göra; men denne redlige man afskydde ett våld mot den i norden så heligt hållna
gästfriheten, och afrådde honom från sitt företag. Arendt missnöjd lemnade honom
och for, utan att stanna, tvert genom sin gård, söder ut till Sätra, der han af
Brun Bengtson hoppades att finna mera beredvillighet, hvilken icke heller uteblef.
Denne gjorde sig straxt färdig att med beväpnade män skynda till Ornäs och gripa
Gustaf. Men den säkerhet, i hvilken de trodde sig hafva sin flykting, och glädjen
öfver den vinst de skulle skörda af dess lätta tillfångatagande, gjorde, att de
tillbragte den sena aftonen och en del af natten mellan fyllda bägare och uppbröto
först morgonen derpå. Gustaf hvilade emellertid sorglös: men hans och Sverges
skyddsengel vakade. Arendts hustru, ehuru tillhörande en slägt, i allmänhet
tillgifven Christiern och Danmark, hade fattat medlidande för den förföljde Svenske
Ädlingen. Hon hade sett sin man, då han for genom gården, med brådskande ifver
taga vägen till Sätra, och väl bekant med hans karakter, anade hon hans afsigt.
Hon befalte derföre genast en dräng, på hvilkens trohet hon kunde lita, att under
natten sätta häst och släde i ordning och tidigt om morgonen hålla dem vid yttre
sidan af det hus der Gustaf hvilade. Långt innan dagen ljusnade väckte hon denne,
berättade i hvilken fara han sväfvade, det medel till räddning hon beredt och rådde
honom att fly norrut till Svärdsjö, till Presten Jon, hvilken hon kände som en
redlig man. Rörd och tacksam mottog Gustaf hennes förslag. Ännu återstod dock
en svårighet, huru han skulle komma ner från öfre våningen, ty åt gårdssidan, der
trappan var, vågade hon ej föra honom, af fruktan att någon bland tjenstfolket
skulle blifva dem varse. Med tillhjelp af en flera alnar lång handduk, sådan som
då brukades och ännu ses någon gång i aflägsna bondgårdar, hissade sig Gustaf
lyckligt ner till sin släde. Knappt var han i säkerhet, förrän Arendt Pehrsson och
den kungliga fogden med 20 beväpnade män stormade in på gården, då de med
harm och raseri funno sitt rof borta. Barbro förebar, att Gustaf redan aftonen
förut saknats, utan att någon visste hvart han tagit vägen. En tradition berättar
att Arendt sedermera aldrig kunnat tåla sin hustru, och aldrig velat lefva med
henne.
Den byggning, ur hvilken Gustaf på detta sätt räddades, är till våra dagar
med omsorg bibehållen. Dess inre sida åt gården visar Pl. 4. Den är uppförd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
