Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalkarlar, hvilka Gustaf till sin lifvakt utvalde. Han är klädd i kort hvit vadmalsrock
med gröna uppslag och röda kanter samt hatt med hög spetsig kulle; han stödjer
sig på sin enkla men väldiga dalbåge, och pilkogret hänger vid hans sida.
LEKSAND.
Innan vi, med anledning af de fyra här meddelade teckningar öfver denna Sockens Allmoge, gå att närmare beskrifva dess utmärkande egenheter, vilja vi förutsända
några få, för Dalarna i allmänhet gällande karaktersdrag.
Landet omkring Dalelfvens tvenne stora grenar, den Östra och Vestra, hvilka
från närbelägna källor i Norska fjellen, efter ett långt, böjdt, af skogar och
bergstrakter åtskildt lopp, sammanflyta vid Djuras i Gagnefs socken — är hvad man i
egentlig mening kallar Dalarna, hvilka derföre delas i Öster- och Vesterdalarna, så
väl till folkets lynne, som landets natur, betydligen olika. Österdalarna, i hvilkas
sydliga trakt Leksand först möter, äga, omkring elfven och der de omsluta
de stora Orsa- och Siljans sjöar, mera öppna och rymliga slätter (såsom
vid Mora) samt njuta, ehuru nordligare än Westerdalarna, en mildare luft än de.
De sednare deremot, med betydligt högre läge öfver hafvet, trängre dalar och
närmare granskap till fjellen, hafva hårdare klimat och äro oftare blottstälda för vårens
och höstens förstörande nattfroster. I lynnet skilja sig äfven dessa båda trakters
invånare. Vesterdalkarlen är mera lätt och gladlynt samt har i sina seder mycket
som liknar Norrmännen. Dess lekar äro mera lifliga. Den vackra Hallingdansen,
en, som namnet utvisar, Norsk nationalpolska [1], får man der se utföras med en
förvånande ledighet och vighet i språng och rörelser. Österdalkarlen deremot
förefaller mera tung och allvarsam. Men äfven inom dessa områden, ofta mellan
närgränsande socknars allmoge, röjes i seder, bruk, själsförmögenheter och till och med
kroppsbildning (såsom mellan Rättvik och Mora) en så stor olikhet, att man skulle
nödgas antaga till dess förklaring flere i de äldsta tider hit skedda invandringar
[1] Af Hallingssocken i Norrige: dansas äfven i Jemtland och Wermland. Den
är en slags hastig vals med svåra, ofta konstiga brytningar och af stor skönhet då den
väl utföres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 21:15:02 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0011.html
