- Project Runeberg -  Ett år i Sverige /
19

(1864) [MARC] Author: Christian Didrik Forssell With: Anders Grafström, Johan Gustaf Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanligen serdeles vackra, och utmärka sig genom detta företräde framför qvinnorna
i andra trakten af Öster-Dalarna[1]. Vi hafva i Pl. 7, andra häftet, aftecknat en
af dess skönheter, prydd i sin granna söndagsskrud och stadd på sin vandring till
kyrkan. Hennes gröna kjortel ger tillkänna, att hon som brudpiga för dagen är
kallad att deltaga i en bröllopsskara. Under armen bär hon ett kläde, i hvilket
hon inlindat sin Psalmbok. Det röda chalongslifstycket är framtill vid axeln knutit
med band, som utgå från ett af samma tyg gjordt serskildt axelstycke, hvilket äfven
någon gång är kortare än på vår teckning synes. Lifstycket brukas för öfrigt till
formen lika af både gifta och ogifta, men af de sednare äfven svart eller blått,
synnerligen på hvardagar.

Denna flickas drägt, äfvensom Rättviks allmogens i allmänhet, påminner oss
om ett gammalt Isländskt qväde kalladt Rigsmaal [2], i hvars beskrifning på
Skandinaviens invånare under hedentimma vi igenkänna många ännu qvarlefvande seder
och bruk bland vår tids allmoge. Vi hoppas göra våra Läsare ett nöje, då vi
för jemförelsens skull anföra några stropher ur denna märkvärdiga sång, som till
våra dagar, ty värr! blott i ett fragment blifvit bibehållen. Den är en Allegorisk
målning af ståndens uppkomst i Norden och visar oss de trenne olika folk, som i
fornsagans tid bebygde våra dalar. Dessa voro nemligen: Trälarnes ätt, det
förtryckta, underkufvade folket; Böndernas, de fria jordägande, och Jarlarnes eller
Kungastammens, det herrskande. Guden Heimdal under namn af Rig
föreställes på en vandring besöka dessa trenne folkklasser. Först kommer han till
trälarnas bostad. De beskrifvas såsom fula, med mörk färg, skrynklig hud, lutad rygg
och långa hälar. De framlefva de ”tunga dagar” med mödosamt och föraktligt
arbete, såsom att släpa bördor, göda åkern, sköta svin, gräfva torf o. s. v. — en
teckning som tyckes antyda Skandinaviens urinvånare af Lappsk eller Jotisk stam,
antingen kufvade af de invandrande Götherna eller frivilligt säljande sig till dem


[1] Men den vackraste af all Dal-allmoge är den i Malungs och Floda socknar i
Vester-Dalarna. Kullorna i synnerhet utmärka sig för ovanligt hvit och skär hy samt
lifliga och uttrycksfulla ögon.

[2] Upptaget af Rask i dess Edition af Sæmunders Edda och öfversatt af Afzelius,
Det är äfven serskildt utgifvet af Sjöborg i Lund. Jemför Geijer, Svea Rikes Häfder
första Del. sid. 487. Vi följa här Sjöborgs text.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:15:02 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free