Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vatten. Backarna betäckas af mer bruna än gröna växter. Högre än 800 fot
nedom snögränsen, der renmossa börjar saknas, sätter ej Lappen sina tält: ”Nu
vidtar den eviga snön, betäckande först marken i fläckar, mellan hvilka ur den
bruna svampaktiga jorden glesa fjellörter ännu uppsticka; och ända till 200 fot
ofvan snögränsen kunna några lafvar bibehålla sitt arma lif. Men nu upphör
också all vextlighet. Snösparfven är den enda lefvande varelse, som kommer så
högt — näst den vettgiriga menniskan.” Fjellspetsarna, hvilka likna, enligt en
resandes uttryck, ofantliga vågor af ett upproriskt haf, som hastigt stelnat, glänsa
vid klar himmel med ett bländande sken, och synas, genom denna så kallade
isblink, ofta närmare än de verkeligen äro och tyckes likasom vika undan för
vandraren som vill nalkas dem. Då en nedgående sol på dem kastar sina gyllene
strålar, glänsa de som eldstoder öfver de djupa, skumma dalarna. Vid södra
gränsen af Luleå Lappmark mot Norge reser sig Sulitelma, det högsta berg inom
Sverige, 5,541 Pariser fot öfver hafvet. Namnet betyder Högtidsberg. — Fordom
anställde Lapparna der offer att blidka fjellets guddom. Det är namnkunnigt för
sin förfärligt djupa och vida ismassa eller glacier. ”Till en half mils längd och
flera hundrade fots höjd ser man den utsträcka sig såsom en öfverhängande och
fjellets sidor betäckande isvägg, här och der med ofantliga hvalf och remnor så
djupa, att Lappar stundom med hela deras renskara i dera för alltid försvunnit.”
Det skådespel, sora det ofantliga, ständigt nedåt skridande isfältet ger, är i hög
grad förvånande[1]. — Sådan är den Lappska jorden; ej mindre rik på stora och
sublima scener är Lapplands himmel. Till dessa höra dess midnattssol, dess ljusa,
varma, endast genom en djupare tystnad från dagen skiljda, sommarnätter; de
praktfulla norrskenen, som flammande än i tusen färgor, än i hvitt eller i guld
lyfta sin gnistrande strålbåge öfver snöfälten, likt en helgongloria kring ett blekt
Madonne-anlete. Månan är i Lappland dagens drottning liksom nattens. — En af
de vackraste tidstunder under dess vinter äro de ögonblick, då efter en månljus
natt den uppträdande dagen förvandlar hela himmelen till en morgonrodnad, ur
hvilken som ur ett purpurflor månan och de bleknande stjernorna framglimma, tills
de åter af natten omgifvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
