Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blekinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hafva förut nämnt om den snygghet, som råder i den egentliga
Blekingsallmogens boningar. Man finner i denna provins ännu här och der de fordom
allmänt brukliga Ryggåsa-stugor eller sådana, der rummet, utan något inre platt
tak, endast eger det yttre, på sparrar hvilande, brutna stugutaket. Sådana
förekomma äfven i Skånska skogstrakter. De äro utan tvifvel helsosammare än de
så kallade loft-stugor, som i nyare tider blifvit allmänna, hvilka, låga och
trånga, med små, merendels tillspikade, fönster, instänga luften och hindra den för
helsan så nödiga vädervexlingen. Röken från spisen eller oset af de stickbloss,
som ofta brännas i stället för talgljus, har i dem intet aflopp, utom genom dörren.
I Ryggåsa-stugorna stiger röken opp under det spetsiga taket och utgår genom
fönstret, vanligen på takets södra sida, samt besvärar således icke andedrägten [1].
Orsaken att mången smittsam sjukdom i fordna tider, oaktadt dåvarande brist på
läkare, icke härjade bland allmogen så förfärligt som nu, torde till stor del finnas
i den sundare luft, som i deras boningshus kunde bibehållas. — Den invändiga
sidan af taket i dessa stugor är af hyflade bräder och sparrarna väl glättade.
Till helger eller högtider skuras det — liksom ett golf. Derigenom förvandlas dess
af rök merendels bruna färg till en gulaktig, och får utseende af betsning. Det
gamla bruket att behänga väggarna med hvita tyger, då stugan skall vara klädd,
är i Blekinge, likasom i vissa trakter af Skåne, ännu gängse och på sednare
stället med randigt tyg af ett eget dertill bestämdt slag. Vi återfinna här de
förnämas sed under medeltiden att pryda rummen med lösa tapeter, som kunde
nedtagas och föras från ett slott till ett annat. Sådana tapeter voro merendels af siden
eller annan dyrbar väfnad. Bonden nedtager också sina tapeter, sina hvita lakan
— men för att tvättas. Det sker vanligen tvenne gånger om året, hvarefter de
till någon stor helg — Jul eller Påsk — åter uppsättas. Sommartiden prydas de
kring fönstren med löf och blommor. I några af Sveriges norra provinser nyttjas
äfven lakan till väggbeklädning, men endast omkring högsätet vid bordet, då en
del deraf äfven fästes i taket såsom thronhimmel, prydd i hörnen med
pappersblommor och bandrosor.
Äfven den gamla medeltidens herrskaps-sed att vid högtider bekläda bänkarna
med lösa dynor se vi nu flyttad till bondstugorna, der i främsta hörnet och vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
