Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillknytes om lifvet endast med ett rödt, virkadt ylleband. Icke en gång strumpor
besvära henne i denna, sannerligen sydländska klädnad. Hufvudbonaden är den för
alla ogifta qvinnor vanliga — en slags valk, omlindad med ett tyg, rödt eller svart
och vid högtidliga tillfällen med brokiga band.
I nästa teckning (pl. 39) bär hon helgdagsdrägt, vid hvilken den framstående
bröstlappen af siden utmärker sig. Öfre hälften af den röda vallmarskjorteln är
skinn, hvilket, utgörande tvenne stycken, ett rödt och ett hvitt, tvckes vara ämnadt
till kjortelns både prydnad och styrka, att bättre, hålla, der den mest nötes, då hon
sitter. Nedom kjorteln framskymtar linntyget, enligt bruket, hvilket i detta fall är
här lika som i Dalarna. Alla qvinnorna bruka svarta eller mörkblå strumpor,
männerna deremot hvita. Teckningen visar för öfrigt i karlens drägt den egna form på
halskrage, som här nyttjas. Den är styf som en ringkrage, och starkt blånad
hvilket påminner om en rad i det ofvan anförda Riks-qväde, der den
hedniska bonden säges bära blånadt linne, I Ingelstad härad bruka äfven qvinnorna
sådant i sina klutar eller hufvudkläden. Såsom en serdeles, prydnad är den bakpå
jackan broderade kronan, hvilken ofvan till har utseende af en blomsterkorg.,
I Pl. 40 möter oss vår Herresta-grebba, som Brud. Man må ej fatta någon
misstanke om henne, eller komma henne på elakt rykte, derföre att hon ej bär
krona. Mången flicka nödgas försaka denna brudprydnad för de kostnader, som
vanligen med dem äro förenade, och de större anspråk på gästabud, som åtfölja
ett så kalladt Kronbröllop. Hon är derföre icke mindre hederlig brud. Ingen, som
brutit mot kyskhetens lagar, får i brudstolen bära en hufvudbonad lika med den
hon bär. Efter minsta bevis om öfverträdelse måste en sådan anlägga den hvita
kluten. Fastän kronan således för vår brud saknas, har dock hennes drägt sin
vederbörliga högtidlighet af de många förgyllda silfversmycken, som pryda den, af
det breda spännet vid halsen, medaljongen med Frälsarens namn, korset och de små
silfverbladen i rosetterna, hvartill kommer det purpurröda bältet med sina breda
nedhängande flikar, liknande det Småländska Wärends-bältet. Vid handleden hänga
stora armknappar af silfver, hvilka någon gång äro bjällror. I en annan trakt af Skåne
(Bara och Wemmenhögs härader) nyttjas stundom i högtidsdrägt bjällror nära
armbogarna. Vi finna i detta bruk åter en qvarlefva från Medeltiden, då de förnäma, som
bekant är, nyttjade bjällror i kläderna. Vår gamla Rimkrönika klagar öfver de Tyska
ungherrarna i Konung Albrechts tid, huru de i Sverige införde främmande seder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
