- Project Runeberg -  Ett år i Sverige /
100

(1864) [MARC] Author: Christian Didrik Forssell With: Anders Grafström, Johan Gustaf Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

endast på att väl sköta sin kropp. Sin bördiga åker sköta de deremot illa, och
om sina ängar hålla de ej heller vederbörlig vård; dessa äro äfven alltför små, i
förhållandet till åkern. Mot ett utsäde af hundra tunnor svara vanligen omkring
trettio lass hö. Man kan utan öfverdrift säga, att Sveriges bördigaste provins kunde,
med en förbättrad landthushållning, gifva dubbel afkastning.

Trögheten i lynnet hos slättbygdens invånare gör äfven att de med envishet
fasthänga vid gamla vanor eller ovanor: den föder äfven deras misstänksamhet och
missnöje vid den minsta felslagna förhoppning. "Då den fattige Smålänningen,"
säger en författare, "vid tillfrågan om årsvexten, börjar med att tacka Gud för det
goda, som honom blifvit gifvet, och för en hjelpelig hafreskörd och sist nämner, att
rågen blifvit klen eller, Gudnås! ingen; börjar deremot den Skånska, välfödda
slättbonden sitt svar med en lång jemmer öfver det onda och med klagan öfver hvad
han icke fått. [1]."

Språket är i denna trakt till det mesta Danskt. Föröfrigt har nästan hvarje
härad sin egen dialect, likasom sin egen klädedrägt. Uttalet är i Wemmenhög trögt
och släpande. Qvinnorna kläda sig i en slags forntids herrskapsdrägt, och vj
hafva i Pl. 47 framställt den, sådan den vanligen brukas vid färder till kyrkan eller
staden. Qvinnan bär sin örtakast (blomsterqvast) i den hoprullade näsduken.
Handskarne äro broderade. Hufvudbonaden, eller den hvita kluten har utstående
stärkta vingar och under dem, vid tinningarne, små svarta, i veck lagda taftslappar
som betäcka håret eller skola föreställa ett sådant. Till det gröna, vanligen
blommiga lifstycket hör blå stickad tröja eller, om lifstycket är blått, måste tröjan, vara
grön. Bruket af förgyllda bjellror under armen nedom armbogen hafva vi sid. 113
redan omnämnt, och få här tillfälle att visa det. Bonden i sina ridbyxor och sin
korta jacka (till hvilken höra silfverknappar, vanligen åttkantiga) ser ut som en
utstyrd herrgårdsdräng eller gårdsfogde.

Då med förklaringen af denna Planche författaren af texten efter förmåga
fullgjort det hedrande uppdrag, som han af utgifvaren emottagit, öfverlemnar han nu
åt honom sjelf att öfver sin födelsebygd Allerum. gifva en i mera utvecklade drag
genomförd beskrifning,dervid han ledes af lika kära som lifliga ungdomsminnen.

Grafström.


[1] Sjöborg. Skånes Historia och Beskrifning, 3:dje del. Malmöhus Län, sid. 25.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:15:02 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free