Korvetten Lagerbjelke hade d. 20 återvändt till Farsund, och afseglade åter derifrån d. 22. Den goda vind, som först sista dagen blåste frisk, hade med god fart fört korvetten hela vägen, och hon anlände på qvällen samma dag, som vi på morgonen. Portsmouth är egentligen namnet på blott en del af den stad, som kollectivt så benämnes; de andra heta Portsea och Gosport. I Portsea äro etablissementerna för flottan, de största af alla i England, både hvad förråder, verkstäder och upplagda fartyg beträffar. Äfven nybyggnader göras här i betydligt antal, och fremlingen häpnar, då han ser i hvilken skala allt bedrifves. Från amiralitetet i London erhöllo fregattens officerare tillstånd att bese alla anläggningarna. Någon detaljerad beskrifning derå kan lika litet i detta arbete finna plats, som den kan göras efter en dags flygtigt betraktande af de många olika föremål den skulle afhandla, hvilka dessutom äro så olikartade, förutsätta så skiljaktiga detaljstudier, att de näppeligen ligga inom gränsen för en enda individs förmåga. Vi inskränka oss således till några allmänna anmärkningar. Det, som genast vid inträdet på ett engelskt örlogsvarf väcker förvåning, är den totala frånvaron af egentlig militärisk personal och bevakning. Utom superintendenten för varfvet, hvilken alltid är en högre officer, som tillsättes för tre år eller deromkring och hissar sin flagg på vaktskeppet, samt hans flagglöjtnant eller adjutant, finnes ej heller någon militärperson anställd, utan går allting genom civila varfstjenstemän, och bevakningen ombesörjes af en afdelning poliskonstaplar, nittio man stark <footnote>Tre Inspectors, tolf sergeants och sjuttiofem constables. </footnote>. Vi våga hysa den öfvertygelsen, att det oaktadt tjensten på de engelska varfven bedrifves och skötes med lika mycken både drift och noggrannhet, som på andra nationers; men vilja ej derföre påstå, att dessa ens skulle kunna antaga samma system, äfven om de ansåge det lämpligt. Huruvida varfstjenstgöring i allmänhet verkar förmånligt eller ej på en officerscorps, är kanske ej så lätt att afgöra; men vi kunna ej frångå den tron, att en stor del af den tjenstgöring, som är svenska sjöofficern genom reglementet ålagd, är af sådan beskaffenhet, att den ingalunda bidrager till hans duglighet, hvarken som krigare eller sjöman, äfven om bristande penningetillgångar tvinga till bibehållande af nuvarande system. De många linieskepp, som stodo under mer eller mindre framskriden byggnad, utgjorde en tyst men klar vederläggning af det i Sverige så ofta upprepade påstående om att dylika utomlands ej mera byggas. Har något stillastående i detta afseende förekommit, så har det varit orsakadt, ej af tvekan att bygga linieskepp, utan om huru de