återgått till sin vanliga höjd. Under vestliga vindar faller vattnet, och fartygen stadna då ofta på grund, men bottnen är så lös, att sådant ej medför någon fara. Någon landningsbrygga finnes ej vid staden. När floden är hög flyta båtarne in till stranden, som består af sand med här och der utskjutande åsar af ett slags lös sten, eller kanske rättare hårdnad lera kallad ”tosca”. Detta är dock endast undantagsvis förhållandet, och vanligen får man från båten stiga upp på en höghjulad kärra för att sålunda åka i land. Dylika kärror finnas alltid i beredskap på stranden, och stundom omringas båten af ett halft dussin af dem, hvilkas kÖrsvenner stojande rekommendera sina respektiva åkdon, dem de med mycken färdighet manövrera. Både karlar och kärror likna alldeles de nyss i Montevideo beskrifna, men endast hästar begagnas till anspann. Priset för deras begagnande är temligen högt, och man bör innan man tager en kärra ackordera med karlen och pruta dugtigt på hans första begäran. Längs stranden löper en bred gata, som är planterad med ett par rader pilar och bär namnet ”Alameda”, ehuru föga den förtjenar det, ty några popplar (alamo) finnas ej der. Den ligger fyra eller fem alnar högre än flodens yta, och dess sluttning deremot har på de sednare åren blifvit till en del murbeklädd. Nära till landningsstället ligger hamn-kapitenens embetsrum; de öfriga husen upptagas mest af slagtarbodar, krogar och dylikt. På något afstånd synes stadens citadell, hvars kanoner bestryka gatan. Detta citadell är detsamma som 1580 anlades af stadens grundläggare Juan de Garay,<footnote>Pedro de Mendoza anses af många som stadens egentliga grundläggare, men hans 1535 anlagda nybygge vid Riachuelo blef snart öfvergifvet.</footnote> ehuru det sedan den tiden blifvit utvidgadt och förändradt. Uppför en temligen brant backe uppkommer man från Alamedan på en i ungefär nordvest och sydost löpande gata, som till minne af d. 25 Maj 1810, då landet först förklarade sig oberoende af moderlandet, blifvit kallad Maj gatan (Calle de Mayo). Man har nu gjort sitt inträde i Buenos Ayres, näst Rio de Janeiro Syd-Amerikas mest betydande stad, ty den räknar nu omkring 120,000 innevånare, och sträcker sig, då de flesta hus blott ega bottenvåning, öfver en ganska betydlig yta. Alla gator löpa antingen parallelt med Majgatan, eller vinkelrätt deremot, och alla qvarter äro, likasom i Montevideo, af samma storlek. Byggnadssättet är äfven detsamma som i nyssnämnde stad, ehuru man här kanske träffar större antal hus med anspråk på prydlighet. Gatorna äro i den del af staden, i hvilken vi gjort vårt inträde, temligen drägligt stenlagda med granit från ön Martin Garcia,