underhandlingar Quiroga vid Frayle Muesto, oeh slog honom totalt. Paz har derföre blifvit beskylld för trolöshet, men sannolikt hade han märkt att hela underhandlingen blott var ett försåt, hvari man ville locka honom; ty hans vid alla andra tillfällen visade redbara karakter ger ej anledning att tro honom om att vid detta hafva handlat svekfullt. Huru som helst blef hans seger honom till föga nytta, ty kort derefter blef han vid en rekognoscering fången, derigenom att en fiendtlig soldat med sina kulor <footnote>Två eller tre kulor af sten eller jern, öfverklädde med hud och förenade med en famnslång rem. De kunna kastas på inemot hundra alnars afstånd och äro ett farligt vapen.</footnote> snärjde hans häst. Han blef väl emottagen af Lopez, till hvilken han fördes, och det påstås att han med flit låtit fånga sig, för att med heder komma ifrån ett företag, om hvars framgång han förtviflade. Hans här var nu utan hufvud: de la Madrid öfvertog befälet, men blef mot slutet af 1831 slagen af Quiroga i grannskapet af Salta, och större delen af hans följeslagare nedhuggne under eller efter striden. Lavalle gjorde ett försök att återkomma till väldet, men det misslyckades alldeles, och Rosas utnämndes 1831 till diktator. Rivadavia, som varit i diplomatiska angelägenheter sänd till Europa, nekades vid sin återkomst att landstiga, och har sedan, till sin för några få år sedan timade död, lefvat landsflyktig i Santa Catharina i Brasilien. Förföljelser mot unitarierna uteblefvo ej och många familjer utflyttade till Montevideo. Indianerne, som af de federale blifvit upphetsade mot unitarierne, fortsatte sina plundringar, som blefvo så kännbara, att ett fälttåg mot dem måste företagas. Rosas öfvertog befälet dervid, som han under åren 1832—33 förde med den framgång, att Indianerne drefvos söder om Rio Colorado. Den i Rio Negro belägna ön Cholechel befästades, och ej mindre än 1500 fångna qvinnor och barn blefvo återtagna från vildarna. Otvifvelaktigt gjorde Rosas under detta krig landet stora tjenster, ty ingen var väl detta befäl så vuxen som han. Under hans frånvaro gjorde de i Buenos Ayres qvarlemnade trupper uppror mot guvernören, general Balcarce, och då Rosas förklarade de upproriske hafva rätten på sin sida, flydde guvernören, och Rosas blef i slutet af 1833 diktator med oinskränkt makt. Genom Lopez' död och Quirogas mord förlorade han snart sina båda medtäflare inom det federala lägret, och var nu ensam herrskare. Mörka misstankar låda vid honom angående alla dessa tilldragelser. Huru pass grundade de äro kunna vi ej säga, men vilja ej underlåta att nämna dem, då de i alla händelser förtjena att blifva