V. Segling från Montevideo genom Magalhaens<footnote>Detta namn är ännu vanligt både i Portugal och Brasilien, och stafvas såsom här är gjordt, men uttalas Magaljaens.</footnote> Sund till Valparaiso.

1852. Jan. 17. — Febr. 22. Tidigt om morgonen d. 17 Januari afseglade vi från Montevideo med en god bris af nordvest, som innan middagen kastade om på sydost och ost. Vädret var utomordentligt skönt, luften fullkomligt genomskinlig, så att Cerro de Montevideo, utan att dess konturer förlorade i tydlighet, syntes ända till dess den bortskymdes af jordens rundning. Vid middagen var redan allt land ur sigte. Det sköna vädret fortfor följande dagen, vinden höll sig mellan nordnordost och sydost, mycket ostadig och kastande, och sjön var så smul som i en insjö. En stor sköldpadda syntes. Följande dagar var vinden ytterst omvexlande: den gick nästan hvarje dag, ofta inom några timmar, hela kompassen kring, och dess styrka vexlade lika hastigt från styf blåst till stiltje. Vädret visade samma nyckfulla lynne, öfvergående från klart till mulet och tjockt och åter till klart nästan hvarje dag. Vår kurs var satt på Cap Blanco, och vårt afstånd från kusten var hela tiden ända till d. 23 omkring 120 mil (20 sv. m.). Oaktadt vindens ostadighet kommo vi ganska raskt framåt, sjön var beständigt särdeles obetydlig, och d. 23 vid middagen befunno vi oss omkring 90 mil (15 sv. m.) från Cap Blanco, då kursen ändrades att bära något mera ut ifrån den här åt öster utskjutande kusten. Luftens temperatur, som vid afseglingen från Platafloden var mellan 15 och 24 grader, höll sig nu mellan 11 och 15, och hafsvattnets hade sjunkit från omkring tjugu till tretton.