grund och sjunkit, och alla de anskaffade båtarne förolyckades. Utan att afskräckas af dessa motgångar utrustade han ånyo ett litet fartyg, med hvilket han i Januari 1586 ankom till Rio; det befraktade fartyget hade seglat derifrån en månad förut. Efter ett kort uppehåll i Rio afseglade han till sundet, men hann ej längre än något söder om Cap Corrientes, der han råkade ut för en svår storm från sydvest, som dref honom tillbaka till Rio, der han före sig fann sin kamrat, som inkommit dit i hafveri. Han beslöt nu att vända tillbaka till Spanien, men blef på hemvägen tagen af en engelsk eskader, hvarpå hans kolonier alldeles råkade i glömska i moderlandet. Ett par månader efter Sarmientos tvungna afsegling från sundet begaf sig befolkningen i Nombre de Jesus landvägen till Filips stad, och meddelade sina kamrater de nedslående underrättelserna om deras öfvergifna tillstånd. Men då på stället ej fanns lifsmedel för hela antalet, afsände befälhafvaren, Andreas de Viedma, tvåhundrade man tillbaka till Nombre de Jesus, för att passa på de fartyg som möjligen kunde visa sig. Hela vintern med påföljande sommar förflöt i fåfäng väntan. Viedma lät nu bygga två båtar, hvarmed han begaf sig på väg från Filips stad till Nombre de Jesus, i sällskap med de några och femtio personer, som utgjorde den förstnämnda stadens befolkning. Deribland voro fem qvinnor. När de hunnit halfvägs, stötte den ena båten på ett ref och sjönk, men folket bergades. Viedma och tjugutvå man återvände med den återstående båten till Filips stad, lemnande de öfrige åt sitt öde. Frampå våren sände han dock ut för att uppsöka de möjligen ännu lefvande, men blott femton män och tre qvinnor anträffades. Alla de öfverlefvande begåfvo sig nu till Nombre de Jesus: på vägen sågo de skeletterne af de tvåhundrade först dit afsände. Snart derefter, d. 6 Januari 1587, fägnades deras ögon af åsynen af tre fartyg, som höllo in åt sundet och ankrade utanför den plats der den lilla truppen befann sig. Viedma lät om qvällen göra stora eldar för att tilldraga sig fartygens uppmärksamhet. Dessa tre fartyg voro engelska och under befäl af den ryktbare Thomas Cavendish: han hade seglat från England i medlet af 1586. Dagen efter sedan de, som nyss är nämndt, ankrat i sundet, afsändes från dem en båt i land. Viedma nedskickade tre man för att underrätta sig om hvilka de ankomne voro; de fingo till svar att fartygen voro engelska, ämnade sig till Perú, och att Spaniorerne kunde få medfölja, om de så önskade. De tre Spaniorerne rådslogo en stund om lämpligheten af att öfverlemna sig i händerna på kättare, men beslöto sig dock dertill: en gick ombord på båten, och de öfrige två återvände med de erhållna underrättelserna till Viedma. Cavendish, som sjelf var i båten, tyckes dock ej gifvit sig tid att invänta