af vara skyttar medföljde för att anskaffa några exemplar af de foglar, som i talrika skaror svärmade omkring på alla håll, och tycktes hafva sitt högqvarter på Magdalena-ön, hvilken också af Spaniorerne tillförene kallades Gås-ön (Isla de los Patos). Båten återkom efter en timmes förlopp med fjorton foglar af skarf-slägtet och underrättelse att farvattnet var rent, med ej under sex famnars djup på något ställe. Den vanligen begagnade farleden går norr om Martha- och Magdalena-öarne längs södra stranden af Elisabeth-ön. Med den nu blåsande vinden skulle det för oss blifvit till betydlig tidspillan att följa denna farled, som dock otvifvelaktigt är renare än den vi valt, hvarest kryssning torde vara vådlig och bottnen är dålig för ankring, som man kan se af den myckenhet tång, eller så kallad kelp, som här växer och frodas. Redan innan vårt inträde i sundet hade vi sett lösryckta stånd af denna sjövext, här fingo vi se den rotfast och betäckande stora sträckor af vattenytan. Den växer på betydligt djup — Cook uppger på ända till sextio famnar — och når derifrån ej blott upp till ytan, utan stjelkar och blad ligga äfven flytande långa stycket derutåt. Allmännast träffas den dock på grundare vatten, hvarest bottnen består af sten. Denna växt är en verklig välgerning mot sjömannen, för hvilken den i dessa trakter nästan ofelbart utvisar klippor och grund, dock undantagandes sandbankar, som lyckligtvis sällan här förekomma, och för hvilka lodet kan varna. Man träffar väl ofta kelp på ställen, hvarest man utan fara kan segla, men passerar ej gerna derigenom utan förut skedd undersökning. Drifkelp, eller sådan som lösryckt drifver med vind och ström, igenkännes oftast lätt nog på sitt oordentliga och hopvräkta utseende från den rotfasta, som ligger utåt vattenytan i parallela strimmor. En mängd små fiskar, krabbor och andra hafsdjur trifvas väl bland kelpens stjelkar och blad, och sjöfåglar ses ofta simma deromkring eller segla på drifkelpsflottorna. I dessa aflägsna och ödsliga farvatten, der af menniskan utlagde och underhållne märken och prickar väl knappast någonsin kunna komma till stånd, åtminstone ej till någon fullständighet, och dessutom på yttre kusten ofta skulle bortföras af sjögång och strömmar, är denna växt en dyrbar gåfva af försynen. Huruvida den af sjömännen begagnade benämningen innefattar en eller flera arter, lemna vi åt de naturkunnige att afgöra: vi hafva blott anmärkt dess nytta för sjöfarten. En vacker beskrifning på den djurverld, som lefver och rörer sig i kelpmassorna, har Darvin lemnat i Voyages of the Adventure and Beagle, III. pag. 303—5. Elisabeth-ön och de närliggande holmarne St. Magdalena och Martha äro af likartad bildning med den redan beskrifna delen af