erbjöd en tafla af ödeläggelse och förstöring. Husen voro af bräder, laggde vågrätt så att de öfre täckte öfverkanten af de undre, liksom på en klinkbyggd båt, och af en eländig beskaffenhet för ett så kallt och vått klimat som Port Famines. Någon landningsbrygga fanns ej, men man landar beqvämt på stenarna vid stranden. En gammal söndrig förställare till en fältkanon stod i vattnet vid landningsplatsen. Kommen i land fägnades luktorganerne af en gemen stank, förorsakad af de ruttnande skrofven af ett par dussin oxar, på hvilka större delen af köttet fans qvarsittande. Några voro ej ens flådde. Der bredvid stod ett skjul innehållande stenkol. En gångväg ledde från stranden uppföre en brant backe till sjelfva nybygget. Uppkommen på slätten ofvanför ser man en upphöjning, hvarest en palissaderad skans eller ett slags blockhus haft sin plats. Det var nu nedbrändt: derbredvid stodo ett par rostiga kanoner på halfruttna lavetter, och marken var beströdd med kulor och skrå. I de usla, snuskiga husen anträffades några eländiga husgeråd, trasiga klädespersedlar, litet jernskräp och lemningar af matvaror. Ett par utsvultna kattor ströfvade skygga och modfällda bland ruinerna, I några små täppor voro potates och bönor planterade, de sednare stodo i blomning. För öfrigt var den lilla slätten be växt med groft gräs och buskar, bland hvilka många småfö glar qvittrade. Ett par döda hästar lågo bland buskarna. På något afstånd från husen, på en liten höjd, var en inhägnad begrafningsplats, hvarest, bland andra anspråkslösa minnesvårdar, man anmärkte en öfver chefen på Beagle, kapiten Stokes. Den var upprest af officerarne på engelska korvetten Havana, som för några år sedan passerade genom sundet på hemvägen från Stilla Hafvet. Vi ökade antalet af de här förut hvilande med vår genom olyckshändelse aflidne skeppskamrat, den andre vi förlorat. Den förste var en skeppsgosse vid namn Sommar, som redan i Öresund genom följderna af ett fall från däck ned på batteriet, hvarvid hans hufvud illa skadades, slutade sina dagar, och blef begrafven ute i Skagerrack. Chilenska republiken anlade på 1840-talet nybygget vid Port Famine, för att der bilda en straff-koloni, och lät ditföra boskap och hästar. En annan dylik anlades vid Punta Arena (Sandy Point), som blef hufvudorten, emedan klimatet der ansågs bättre. De händelser, som haft de båda nybyggenas tills vidare öfvergifvande till följd, äro i korthet följande. En vid bevakningen tjenstgörande löjtnant i Chilenska arméen, vid namn Cambiaso, hade af guvernören blifvit för fortsatt dåligt uppförande arresterad på någon tid. Med begagnande af den under sednare hälften af 1851 i Chile pågående, ehuru dämpade revolutionen, om hvars utbrott underrättelse kommit till