Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Segling från Montevideo genom Magalhaens Sund till Valparaiso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en viss tillgifvenhet af besättningen, och man tyckte det nästan vara
synd att slagta det vackra kreaturet. Oaktadt på långt när ej af de
största man träffar i Plata-trakterna, gaf det dock, efter fjorton dagars
vistande ombord på knapp kost, trettiotvå lispund kött till utspisning.
Tidigt om morgonen d. 3 Februari togo vi afsked af Port
Famine. Vinden fläktade en stund på förmiddagen från sydost, men
gick snart på nordvest, och blåste om aftonen ganska frisk.
Kryssning under natten i dessa farvatten är nog kinkig för att utan
nödtvång företagas, hvarföre vi i skymningen höllo in åt St. Niklas vik,
belägen sju mil (något öfver 1 sv. m.) öster om Cap Froward, och
ankrade der kl. 10 på qvällen på tio famnar, lerbotten. Dagen
hade varit molnig och tjock, och utsigten således betydligt inskränkt,
men fjellens snöklädda spetsar lyste dock stundom fram mellan
molnen. Under natten kommo täta och temligen häftiga fallbyar från
bergen, vester om vår ankarplats. Under storm komma ofta dessa
byar med förfärlig våldsamhet nedrullande från bergen, än från ett
håll, än från ett annat; vattnet upprifves der de fara fram och yr som
snön på slätterna i Sverige, men oftast gå de så hastigt öfver, att ett
till ankars liggande fartyg knappt hinner taga kettingen styf innan
byn är förbi. Emedlertid bör man iakttaga det försigtighetsmåttet att
hafva god bugt af kettingen ute, för att ej vid knycken spränga den
eller rycka ankaret ur botten, hvarjemte ett annat ankare alltid bör
finnas klart till fällnings.
St. Niklas vik erbjuder en förträfflig ankarplats. En liten hög
trädbevuxen holme tjenar till inseglingsmärke, den är djup tätt inpå
på alla sidor, man behöfver blott se efter kelpen, som sträcker sig
några famnar ut på dess yttre sida. Vester om holmen ligger man
bäst skyddad mot fallbyarna. Man har der sju till tio famnars djup
och botten af lera och snäckskal. En å faller i viken, men man
måste fara ett stycke upp för att få fullkomligt färskt vatten, och
dess mynning är stängd af bankar. Vikens stränder äro steniga och
grunda, så att. landningen är obeqväm med större båtar. Straxt vid
stranden resa sig nedtill skogbevuxna berg, hvars kala spetsar nå en
höjd af 2,500 fot.
Vi lättade den 5 Febr. kl. 1 e. m., men då vinden ute i sundet
blåste hårdt från vestnordvest, höllo vi åter in och ankrade kl. 3 e.
m. På qvällen tycktes vinden något sakta sig och fläktade en stund
från ostnordost, hvarföre vi kl. ½ 11 e. m. åter gingo till segels.
Ute i sundet stod dock den gamla nordvesten, han blåste redan nu
frisk och kom vid midnatten så hård med byar och regn, att vändning
genom vinden ej blef möjlig. Kl. ½ 2 f. m. d. 6 höllo vi af,
och ankrade kl. 2 f. m. åter på vår nyss lemnade plats. Kl. 1 e. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
