belägne öarne Lobos de Tierra och Lobos de Afuera<footnote>Betyder i öfversättning Inre och Yttre Skälön.</footnote>, nyligen ryktbara genom de tvistigheter mellan Förenade Staterna och Perú, gom dervarande guanolager åstadkommit, kunde ej i anseende till afståndet urskiljas. Kl. 7 f. m. lättade vi med en svag bris från sydkanten och satte kurs på Payta, der det troddes att Flores för närvarande uppehöll sig med sin eskader. Kl. 3 e. m. passerade vi helt nära den straxt söder om Payta belägne Lobos-ön<footnote>Får ej förblandas med de nyssnämnde.</footnote>, och höllo kl. 5 in på redden. Något spår till Flores' expedition syntes dock ej, och vi fingo sedan veta att han låg till ankars vid Lobos de Afuera för att invänta ytterligare ett fartyg, innan han begaf sig till Ecuador. Landet har kring Payta samma utseende af nedslående ofruktbarhet som det vid San Gallan beskrifne. En grupp af kullar<footnote>Kallad Silla de Payta.</footnote>, som tillsammans bilda en figur liknande en bomsadel, är en god ledning för angörandet. Staden skall ega omkring 5000 innevånare, och är egentligen blott hamnstad åt San Miguel de Piura, hvars befolkning uppgifves till 75,000. Öfverallt i Spanska Amerika se vi bruket att ej anlägga de stora städerna vid hafvet. Orsaken har varit fruktan för de mägtiga fienderna på hafvet, och när vi höra talas om Drakes m. fl. djerfva plundringståg och flibustierernes röfvarbragder, så må man ej förundra sig öfver att hafvets närhet ansågs farlig. Payta plundrades och brändes 1741 af Anson; befolkningen hade, som vanligt vid dylika tillfällen, begifvit sig inåt landet medförande hvad de i hast kunde få tag i, och nästan utan att ens försöka något motstånd. Hamnen anses den bästa på hela Perus kust, och en ej obetydlig handel drifves der i bomull, medicinalier och hudar. Kreatur och hvarjehanda förfriskningar skola kunna erhållas till drägliga priser, men hvarken ved eller vatten. I geografiskt hänseende är Payta märkvärdigt genom sin närhet till magnetiska eqvatorn. Intet anmärkningsvar dt inträffade förr än d. 24, då vi kl. 4 f. m. ankrade för varpankare i anseende till stiltje. I dagningen uppsprang en liten bris, med hvilken vi lättade. Den friskade hastigt och blåste kl. 7—8 så frisk från ostsydost, att vi måste taga in ett ref i märsseglen, något för oss sedan någon tid ovanligt. Kl. 7 fingo vi i sigte ön Santa Clara med dess fyrtorn, och kort derefter syntes Puná och landet kring Tumbez skymta fram. Man såg genast att man nu kommit till en helt annan natur, än den för tvenne dagar sedan lemnade. Lummiga träd betäckte här landet, och äfven Santa Clara var prydd af en grönska, som mot de nyss lemnade sandfälten såg helt prunkande ut. Vi kryssade inåt Guayaquil-viken, men den friska