strömmen kantrade nära samtidigt med tidvattnet. Vattenskillnaden är vid springtid sju fot, vid dödtid tre till fyra. Vid förra tillfället loggades ombord starkaste strömmen under ebben till 4',6 (¾ sv. m.) i timmen, och under floden till något mer än hälften. Vatten kan vid Puná endast erhållas till obetydlig myckenhet, ved deremot i öfverflöd och till måttligt pris, om man låter sitt eget folk hugga den. Allt af infödingarne verkstäldt arbete blir dyrt. Som vanligt i tropiska klimater kommer en mängd insekter ombord med veden; för att i någon mån förekomma sådant bör man barka stockarna, derefter låta dem ligga i vattnet ett par dagar, och slutligen innan de upphuggas skrubba af dem med en qvast. På kreatur är god tillgång, men oxarne äro små och magra, och priset temligen högt. Frukt och grönsaker finnas knappast, med undantag af plataner: men litet fisk och villebråd kan stundom erhållas. Regeringen hade den artigheten att från Guayaquil nedsända till fregatten en väldig mängd af de dråpligaste ananas och apelsiner, förutom grönsaker och annat, som ej i Puná kan erhållas, tillika med befallning till alcalden att för dess räkning lemna kreatur för besättningen. Då desse i land slagtades, begärde en qvinna, som med familj bebodde ett uselt hus nära landningsstället, att erhålla tarmar och dylikt, som af oss ej kunde begagnas, och frampå qvällen fingo vi se henne och döttrarna i huset sysselsatta med att vid det matta skenet af en usel lampa upphänga dessa oaptitliga saker kring väggarna af det enda rummet i deras dufslaglika bostad. Äldsta dottern var ett ganska vackert exemplar af mestiz-rasen, eller blandningen af hvit och indian; hon var nu vid tretton års ålder alldeles utbildad och skulle snart gifta sig. Hennes anletsdrag voro väl något grofva, men ej obehagliga, och kroppsformerna, hvilka hennes lätta drägt mycket väl visade, ganska vackra, i synnerhet armar och händer, hvilka allmänt anträffas väl bildade både hos den röda rasen i Amerika och den bruna polynesiska, hvilka ock af många anses vara en och samma. Under de nio dagar vi uppehöllo oss vid Puná var himmelen för det mesta molnbetäckt, men föga regn föll. Vinden blåste vanligen i omlöpande svaga kast, dock mera från sydvest än från något annat håll. Temperaturen uppgick om dagen i skuggan flera gånger ända till 32°, och sjönk om natten aldrig under 21°, men oftast ej under 23°. Vattnets temperatur på ankarplatsen var 25°—27°. Den vackra årstiden inträffar när solen är norr om eqvatorn, eller från April till och med Oktober eller November; den ansågs just börja vid tiden för vår ankomst. Från December till och med Mars regnar det starkt och ihållande och hettan är tryckande, under det att man i Juni, Juli och Augusti skall hafva ett serdeles behagligt klimat, tillräckligt svalt för