emellan frodiga orange- och limonträd blickar ut öfver en af två klockformiga berg omgifven, åt söder öppen vidsträckt dal, i hvilken frodiga gröna fält omvexla med lummiga skogsdungar. Öfvergången från torrheten och ofruktbarheten på Sadelbergets nordvestra sluttning till den lifliga och saftiga grönskan på dess sydöstra, är lika tvär, som då man i en stad, kommande från en ruskig gränd, genom att vika om hörnet utkommer på en vacker gata. Ett halft dussin hyddor voro här uppförde i ett läge, som med skäl kan kallas högst intagande. Författaren och en kamrat råkade häruppe chefen, som, beledsagad af den amerikanske matrosen, begifvit sig i förväg för att se efter hvar kreaturshjordarne kunde anträffas, men ej lyckats varseblifva några, ehuru han hört deras bölande. Sedan vi erhållit underrättelse om at hvilket håll de hörts, begåfvo vi oss ned i dalen för att försöka vår lycka. Det höga och våta gräset gjorde vandringen stundom litet besvärlig, isynnerhet som det dolde lösa lavastycken, på hvilka man ofta snafvade. Nedkomne i en skogsdunge förmärkte vi färska bevis på boskapens vistande i närheten, och sedan vi gått öfver en liten halft uttorkad rännil och en stund varsamt krupit genom ett vidlyftigt busksnår, sågo vi nära ett lummigt mimosaträd den rödbruna ryggen af en väldig oxe sticka upp bland buskarne. Afståndet var nog långt för våra dubbelbössor, hvarföre vi med all försigtighet kröpo bakom snåren för att komma litet närmare. Oxen var då emellanåt bortskymd; helt oförmodadt fingo vi höra en liten hund, som följt oss gifva skall, och det derpå följande brakandet i buskarne tillkännagaf att den påräknade steken gått vår näsa förbi. Vi rådslogo just om hvad som borde företagas då hunden ånyo hördes skälla, och några ögonblick derefter kom en hjord af omkring tjugu eller tjugufem vackra kreatur i fullt språng emot oss, men skyggade vid vår åsyn och svängde af innan den kom i godt skotthåll. Vi sköto dock genom buskarna efter en ko, men utan märkbar verkan, och fortsatte derpå vår väg längre framåt dalen. Snart kommo vi till en förfallen hydda och fingo på litet afstånd i en skogsbacke se ett halfvuxet ungnöt, som tycktes vara mindre skyggt än dem vi förut träffat. Vi närmade oss skyndsamt, men just som vi båda skulle lägga an, märkte vi att djuret var tjudradt, och straxt bredvid anträffades fem kalfvar i en folla. Då den sista af öns innebyggare för en månad sedan begifvit sig bort, så kan man tänka sig i hvilket tillstånd af utsvultenhet dessa arma kräk skulle befinna sig. Den tjudrade stuten hade gnagit allt hvad han nått åt, men var nu insnärjd i linan och nådde ej många alnar omkring; vi redde ut linan och flyttade honom så att han kunde komma åt litet gräs. Kalfvarna i follan hade nästan intet att äta,