gatornas dammförråd hemtar sin näring, ty då de illa underhållas, som vanligen är fallet, falla de sönder i stoft. Endast ett ringa antal af sten eller korallblock byggde hus finnas. Talrikare äro trähus, dels med, dels utan fot af sten eller adobes, ännu talrikare adobehus, och hälften af hela antalet, hvilket uppgår till omkring femtonhundfa, består af gräshus. Af desse sednare hafva en del en stomme af trä, på hvilken gräsflätningen stöder sig, och äro af nästan samma form som de af Européer i tropiska klimater begagnade, det vill säga med ett högt tak, som nedtill utspringer så starkt att det bildar en portik kring hela huset, hvilket derigenom beskuggas och hålles svalt. Sådana hafva flera af de förmögnare invånarne uppfört, antingen tilleget begagnande eller för att uthyra åt resande, men de, som utgöra den stora folkmassans bostäder, likna mera en höstack än ett hus. De hafva vanligen blott ett rum, och husgeråd och möbler inskränka sig till ett par kalabasser och några stråmattor. Fyra temligen goda hoteller finnas i staden. Utom den förut nämnda stora methodistkyrkan, hvilken saknar all slags prydlighet, finnes en katholsk, som ehuru enkel tager sig ganska bra ut. På bodar och magaziner är ingen brist. Ett ej obetydligt antal af de förre egas af Chineser, af hvilka äfven många anträffas såsom handtverkare, tjenstefolk eller arbetare vid jordbruket. Öster om staden leder en god landsväg öfver en torr och något ödslig slätt till åtskilliga byar. En sådan ligger en half mil från hafsstranden uti en lund af kokospalmer, omgifven af fiskdammar och kärr, i hvilka sednare boskap och svin söka sin tillflykts ort mot värmen; isynnerhet ser man svinen med tydlig förnöjelse vältra sig i dyn. Ett litet stycke från denna by ligger ett konung Kamehameha tillhörigt lustslott, som dock ej fått något vackert läge, utan ser helt otrefligt ut, der det står på kala steniga fältet. Ganska talrika hjordar af vackra kreatur betade på fälten deromkring. Vester om staden leda ett par broar af högst tarflig beskaffenhet öfver Xuuanu-ån, och sedan går vägen ett stycke mellan taroplanteringar <footnote>Taro eller Kalo-roten (Aruna esculentum) är infödingarnes hufvudsakliga näring.</footnote> och fiskdammar. Snart kommer man likväl ut bland en hop torra och solbrända backar, hvarest hästar och boskap beta det afvissnade gräset. Omkring tre fjerdingsväg från Honolulu ligger här mellan vägen och hafvet en saltsjö kallad Alia-paakai. Den är belägen i botten på en gammal styckevis infallen krater, är något öfver en åttondedels mil i omkrets, och blott några få fot upphöjd öfver vattenytan. Vattnet är i allmänhet endast ett par fot djupt, men i sjöns midt skall vara en grop, några famnar i diameter, hvari botten ej ännu blifvit funnen, och det påstås att sjön derigenom eger gemenskap med hafvet, hvars stigande och