verksammaste medel, och om hvars botande ingen kännedom fanns. Det är dock ganska troligt att sjukdomen redan fore Cooks tid funnits utbredd bland öarnes befolkning; la Pérouse, som 1786 besökt Maui, antager detta förhållande såsom alldeles otvifvelaktigt, och stöder sig dervid på bestämda uppgifter af sin skeppsläkare, Rollin, hvars insigter och erfarenhet han på flera ställen i sin resa med beröm omtalar. Vare härmed huru som helst, så har dock, enligt allas vittnesbörd, denna sjukdom grymt bidragit både till hela folkrasens försämring och till folknummerns aftagande, i det ofruktsamhet ofta deraf blifvit en följd. Oaktadt de ansträngningar, som blifvit gjorda för att åstadkomma en förbättring i seder, och den allmänna öfvergången till kristendomen, existerar dock fortfarande en lösaktighet, hvarigenom en hvarje år tillkommen införsel af smitta sprides bland en stor del af i synnerhet Oahus och Mauis befolkning. Som bekant är upptäcktes Hawaiiske Öarne af Cook på hans tredje resa. Att deras tillvaro förut varit af Spaniorerna känd, är dock högst sannolikt; den förmodan att denna kännedom hållits hemlig, på det de ej skulle blifva tillhåll för bukanierer, och att de mellan Acapulco och Manila seglande galionerne för detta ändamål undvikit att komma i sigte af dem, är väl ej ogrundad, då man påminner sig hvilka plundringar städerna på vestkusten af Amerika hade att utstå sedan nämnde äfventyrare slagit sig ned på Galapagos-Öarne. Huruvida Cook af de af Anson under hans plundringståg 1740—44 tagna kartor blifvit ledd på den tanken att några öar skulle finnas i denna trakt af oceanen, måste vi lemna oafgjordt. Cook fick d. 19 Januari 1788 Kauai och Niihau i sigte, han ankrade följande dagen vid den förre, men begaf sig snart uppåt Behrings Sund. 1 November och December samma år upptäckte han Maui, Molokai, Hawaii och öfrige öar, och ankrade den 17 Januari 1779 i Kealakeakua vik på sistnämnde ö. Han qvarlåg der till den 4 Februari, men återkom i hafveri d. 11, och slutade den 14 sin jordiska bana. I den om denna resa utgifna berättelse är öarnes folkmängd uppskattad till 400,000 personer. All anledning är förhanden att anse denna uppgift temligen öfverdrifven, och förhållandet är detsamma med Cooks uppskattning af folkmängden på de andra af honom besökta öarna i Stilla Hafvet. Det är klart att så ovanliga föremål, som fartyg ännu då voro, skulle sammanlocka en mängd folk till det ställe, der de lågo till ankars; och ehuruväl denna omständighet säkert ej undfallit en så skarpsinnig man som Cook, så är det dock naturligt att den verkat till att gifva öarna ett utseende af att vara mera befolkade än de i verkligheten voro. Beskaffenheten af de inre delarna af Hawaii var af Cook ganska ofullkomligt känd, och om han ansett