de felande, och Kapiolani, en dam af hög rang, vågade till och med nedstiga i Kilaueas krater, utan att förut hafva förrättat de brukliga offren, hvarigenom Peles, ställets gudinnas ynnest skulle vinnas. Hon återkom oskadd, fastän hon på allt sätt hånat och skymfat Pele, och tron på denna gudinnas magt fick derigenom en svår stöt. För kristendomens spridande stod den förra religionen mindre i vägen än utsväfvande och vinningslystne fremlingars ränker. Det var under denna tid som Percivals förut nämnda våldsgerning inträffade. Engelska konsuln Charlton gjorde allt möjligt för att stifta oenighet mellan höfdingarne och missionärerne. Den kraftige William Pitt Kalaimoku dog 1827, och i hans broder och efterträdare i embetet, Boki, fick Charlton snart en lydig lärjunge, hvars oordentlighet och slapphet åstadkom många förargelser. År 1827 tillkom ett nytt tvisteämne i skapnad af två katholska missionärer. De anlände på ett franskt handelsfartyg och landade utan att, enligt gammal sed, dertill hafva erhållit tillstånd. Kaptenen på fartyget fick befallning att åter bortföra dem, men han seglade utan vidare sin väg, och katholikerne fingo tillstånd att tills vidare qvarstadna. Många af infödingarne, okunniga om kristendomens egentliga trosläror, ansågo, med anledning af helgonbilderna och fastans likhet med de fordna tabuerna, katholska religionen som ett nytt slags afgudadyrkan, och Kaahumanu ville på dess bekännare tillämpa de mot den sistnämnda stiftade lagar. Att de amerikanska missionärerna ej med serdeles välvilja mottogo sina katholska medbröder, kan väl ej förtänkas dem, då de sednare predikade en lära, hvars satser i många afseenden voro, enligt de förras åsigt, rent af fördömliga. Det är ej utan att man i katholikernes förfaranden märker mycket som påminner om den gamla goda regeln att ändamålet helgar medlen. Öppna löftesbrott tycktes föga bekymra dem, då de ej genom ordrytteri och undflykter kunde komma ifrån gifna förbindelser. Flera gånger förgäfves tillsagde att lemna öarna, blefvo de slutligen 1832 på ett hawaiiskt fartyg förda till San Pedro i Californien. Det kan ej förnekas att deras lärjungar blefvo med hårdhet behandlade, men detta tyckes mera varit till följe af den trotsighet de visat styrelsen och höfdingarne, än egentligen för deras religiösa tro, ehuru flera af dem straffades såsom för afguderi. Vid samma tid tillämpade guvernören på Oahu, Kuakini eller John Adams, Kaahumanus broder, med en stränghet som stötte på raseri, de mot hvarjehanda småförbrytelser (såsom arbete på söndagen, o. d.) stiftade lagar. Kaahumanu dog i Juni 1832, och efterträddes af Kinau, Liholihos halfsyster och en af hans efterlemnade drottningar, hvilken antog det officiella namnet Kaahumanu den andra. I början på 1833 förklarades