äfven på måttligt afstånd belägna föremål, och af de mera aflägsna kunde ej ens de hufvudsakliga konturerna redas. En tjock solrök låg beständigt; utbredd öfver hela trakten; solen skymdes deraf en god stund sedan han redan stigit öfver horizonten eller innan han vid nedgåendet hunnit den. Denna solrök är till ej obetydligt hinder för sjöfarten, i det den ofta hindrar varseblifvandet af märkena för grunden, eller för de kursar, som böra styras. Stundom var allt insvept i tjock dimma, och molnen hängde hela dagen genom kring kullarnas toppar. Det oss närmaste landet består af terrassformigt öfver hvarandra liggande rader af temligen branta kullar, åtskiljda af djupa dalar, i några af hvilka små rännilar framflyta, som efter starkare regn förvandlas till forssande bäckar. Kullarne äro till större delen kala, men vidsträckta snår af buskar och små träd anträffas här och der. Ett slags ek med taggiga blad ingår såsom hufvudbeståndsdel i dessa snår. Större träd träffas endast nere i dalarna. Gräset var helt kort och alldeles förvissnadt; men att döma efter de betande kreaturens vackra utseende, måste det dock vara födande och mustigt. Herrskande färgtonen i landskapet var gulbrunt, så att allt hade en något ödslig karakter, så mycket mera som endast få menniskoboningar syntes. Vid stranden lågo några ruskiga hus, i hvilka voro ett par dåliga krogar och bodar; nära invid husen var ett sågverk, som nu stod stilla till följe af vattenbrist. Några ofantliga furustockar af fem till sex qvarters diameter lågo i vattnet derutanför. Längre bort stod på en brant, mot stranden sluttande klippa ett litet hus, under hvilket en temligen stor vattencistern var upptimrad, från hvilken vattnet genom blyrör leddes ned till en träbrygga, der båtar beqvämt kunna ligga för att fylla kärlen. Cisternen tillhör en i staden boende person, från hvilken tillstånd till fyllning måste erhållas; priset på vattnet är en cent pr gallon (10 rst. b:co pr sv. kanna). I en stor öppen dal längre norr ut ligger en landtgård, tillhörig en här sedan lång tid bosatt Amerikanare, vid namn Richardson. Gården såg numera temligen förfallen ut, och en större, ofulländad korsverksbyggnad lutade redan till undergång: innevånarne voro några indianer med qvinnor, och tycktes samtligen sysselsätta sig med att göra intet. De hade en påfallande likhet med pampas-indianerna: samma korta och undersättsiga vext, samma krokiga ben, samma tjocka hufvud med bred mun, flat näsa, små, under lugg seende ögon, utstående kindknotor och svart, stripigt hår. Ett par af dem höllo på att rida in en ung häst, som dock knappast tycktes vara värd det lilla besvär man gjorde sig med honom. Ännu var ej längre kommet än att han kastade sig omkull så snart han blifvit sadlad, och hela lektionen