några i banken delaktiga personer, hvilkas med lämpliga medel åstadkomna goda tur lätt inbillar den i konsten mindre bevandrade, att god vinst är att af spelet påräkna, en olycklig förvillelse, som oftast slutas med att nykomlingen finner sig grundligen ”plockad”. Alla slag falskt spel bedrifves oförsynt, och nyssnämnde såsom lockfoglar använde herrar äro färdiga att på gatan utkasta den person, som möjligen är oförskämd nog att anklaga gentlemannen och den aktningsvärda unga ladyn, hvilka förestå banken, för ett mindre ärligt sätt att sköta spelet. Det skall till och med hafva inträffat, att en anmärkning i denna anda blifvit omedelbart besvarad med ett pistolskott. För att penningarne med mera nöje skola kunna dansa finnes på de flesta spelhus musik, åtminstone om qvällarna, då naturligtvis rätta speltiden infaller, ehuruväl man ofta träffar något litet valdt sällskap, som anser det synd att låta hela förmiddagen förflyta utan ett oskyldigt parti. Högar af guldmynt, små guldklimpar och påsar med guldsand bilda en lysande kontrast mot bordens gröna kläde, och vid lampornas sken är effekten deraf isynnerhet storartad. En och annan silfverslant ses blygsamt leta sig väg mellan de förnämare runda eller åttkantiga gyllene kamraterna, och äfven denne vandrare finner en vänlig fristad i bankörens låda. Vi måste bekänna att vi endast helt flygtigt betraktat hela denna herrlighet: man kan för skam skull ej länge vistas derinne utan att spela, och vi kände intet begär att låta någon del af vår aflöning komma hvarken herrar bankörer eller deras älskvärda medhjelparinnor till godo. Den spelande publiken räknar medlemmar bland alla de olika slag menniskor, som från verldens skiljda ändar strömmat till Californien. Det himmelska rikets söner eftergifva i ifver och ihärdighet ingalunda Chilenen eller Peruanen, hvars förmåga i denna väg vi i ett föregående kapitel omtalat. På få ställen i verlden ser man väl sådana samlingar af stygga ansigten som i denna stad, och vi förmoda att förhållandet är detsamma uppe i grufvorna. Vi äro långt ifrån att för skojare anse alla dem, som befatta sig med guldvaskningen, utan tro att flere hederliga menniskor deribland finnas, ehuru de råkat i något dåligt sällskap. Kanske dock att numera det större antalet består af temligen hyggliga individer. Men öfver flertalet af den befolkning, man ser röra sig på San Franciscos gator, ligger ett uttryck af råhet och öfverdåd utbredt: man känner att mammon der regerar med oinskränkt magt, äfven om ej alla hans undersåter för beständigt öfvergifvit andra herrar. Möjligen är detta omdöme för hårdt: kanske söker mängden blott ett medel att åter upprätta en genom ungdomslättsinne eller likartade orsaker ruinerad tillvaro, en utväg