seglare. Middagstiden tilltog dimman åter, men vi voro nu midt uti Golden Gate, hvarest djupet ej tillåter ankring, och intet annat var att göra än hålla på under makliga segel och hafva god utkik. Kl. ¾1 e. m. varskoddes plötsligt land förut, jagarbommen rörde nästan vid den tvärbranta klippstranden, långs hvilken den häftiga strömmen fräste och hvirflade. Rodret lades ögonblickligt ned, stagsegelsskoten affirades och det skräcktes på lä förbrassar, hvarpå vår snälla Eugenie, lydig och medgörlig som alltid, vände som en båt genom vinden, till stor lättnad för alle man ombord, lotsen inberäknad, hvars bekymmer för utgången stod att läsa på hans ansigte. Det land, hvarpå vi voro så nära att hänga upp oss, var en på rännans norra strand gent mot skansen belägen temligen utspringande udde, kallad Punta Diablo, så att vi med skäl kunde säga oss hafva nätt och jemnt sluppit undan fans klor. Vi befunno oss nu i något rymligare farvatten, och kl. ½3 afgick lotsen, hvars skonert var honom till mötes. Inåt land och i rännan stod tjockan fortfarande lika tät, men vi nalkades hastigt gränsen för dess område. Af vårt äfventyr inses att seglingen i Californiska farvattnen har sina vådor; förliden sommar (1853) hafva tre eller fyra ångfartyg utanför inloppet till San Francisco under tjocka råkat på grund och totalt förolyckats, och med seglande fartyg inträffar sådant ofta, medan andra slippa undan med lika knapp nöd som Eugenie. Med en frisk bramsegelsbris från nordvest sattes nu kurs på Hawaiiska Öarna, och redan följande dagen (d. 12) befunno vi oss i ett annat klimat; hafvets temperatur hade från knappa femton grader stigit till nära nitton, och ehuru vinden fortfor nordvestlig, kändes luften helt annorlunda beskaffad. Samma vind höll sig till d. 16, då vi på 30° N. fingo nordostpassaden: under dessa dagar hade vi dock det herrligaste väder med en temperatur af 22°—24° om dagen och 18°—20° om natten. Passa den var ej särdeles frisk; fregatten vaggade med vinden rätt akter in makligt åstad i dyningen, seglen stodo af brist på vind ej rätt fulla, utan slogo under rullningarna oupphörligt mot masterna. Föga eller ingen ström förmärktes under denna angenämt enformiga segling. På förmiddagen d. 23 skuro vi vändkretsen, brisen friskade nu, och följande dagen kl. 3 e. m. fingo vi Maui i sigte. Likasom förra gängen förebådades annalkandet till öarna af några små regnbyar och mulnare himmel än vi de föregående dagarne haft. Molokai dröjde ej länge att visa sig, och vi måste frampå qvällen minska segel, för att ej innan dagningen segla förbi vår bestämmelseort. Första strimman af dagens ljus visade oss Oahu, och efter fjorton dagars resa ankrade vi d. 25 kl. ½9 f. m. på Honolulu redd på tjugutvå famnars djup, straxt utom den yttersta