Af den infödda befolkningen — vi mena den ursprungliga, svarta rasen — ser man numera sällan eller aldrig någon i Sydney eller dess närmaste omgifning. Dessa menniskor tyckas hafva en afgjord motvilja för all slags civilisation; utan bostäder eller gifven sysselsättning stryka de i små flockar omkring i det inre. Några äro anställde som vallhjon, i hvilken egenskap de i synnerhet gagna genom sin skicklighet att uppspåra bortlupen boskap. För öfrigt lefva de af jagt och det afskräde efter slagtade kreatur, som de erhålla af nybyggarna. Deras vapen äro kastspjutet och ett för dem alldeles eget, kalladt på deras språk boomerang. Det är en flat käpp eller spjäla af en alns längd, eller något deröfver, och omkring 2 tums bredd, midtpå krökt i trubbig vinkel. Vi hafva väl sett många exemplar af detta vapen, men aldrig bevittnat dess begagnande, hvarom berättelserna låta alldeles otroliga, ehuruväl deras sanning ej gerna kan ifråsättas. I berättelsen om United States Exploring Expedition meddelar Wilkes flera teckningar visande de kroklinier, en sådan boomerang, kastad af en Australiers hand, beskrifver i luften. Man förvånas åt att finna att en fogel dermed dödas i flygten, och att vapnet derefter återvänder i den kastandes hand; att det kastadt framåt vänder tillbaka och träffar ett bakom den kastande befintligt föremål, med flera dylika besynnerligheter, hvilkas verklighet dock är till full visshet bestyrkt. Hela denna befolkning är i starkt aftagande, och torde inom ett måttligt antal år vara försvunnen. Kreaturens vaktande och hop drifvande sker här, likasom i Pampas, till häst: en piska med kort skaft och lång, tjock snärt begagnas dervid som hjelpmedel. Genom korsning af engelska, arabiska och chilenska hästraser har man åstadkommit en afvel, som i föreningen af snabbhet, ihållighet och härdighet täflar med de bästa som någorstädes finnas. Hästar bilda redan en exportvara till Indien och Mauritius. Olyckligtvis kunna vi ej meddela något om gängse priser på hästar och hornboskap. Vanliga sättet att färdas på landet är till häst, ty ehuru, såsom vi sett, vidsträckta allmänna landsvägar finnas, har man ej ännu haft tid och lägenhet att anlägga smärre körvägar från dessa till de serskilda egendomarna, utan får man dit färdas på skogsvägar, eller, såsom det här kallas, genom buskarna. Detta utryck torde väl karakterisera skogarnas beskaffenhet. En liten industri, som i Sydney hunnit betydlig utveckling och väl förtjenar nämnas, är handeln med naturalier och ethnografiska samlingar. Australien har, såsom bekant, en högst egen natur, hvars alster man i stor mångfald ser utbjudna till salu, och med de många fartyg, som härifrån drifva handel på de vestra af Stilla Hafvets ögrupper, såsom Nya Hebriderna, Nya Caledonien, Fidji-öarna, m. fl.,