Det var en amerikansk hvalfångare, ett litet ruskigt barkskepp, som styrde sydvart. Utkikarne till väders och de många båtarne göra alltid en hvalskuta ökänd från vanliga handels-fartyg. Den 21 fingo vi på 6° N. nordostpassaden med måttlig bris och det herrligaste väder. Hettan var nu ej mera tryckande, men hafsvattnets temperatur höll sig fortfarande på 28°—29°. Om morgonen hade vi i nordost Mac Askills öar i sigte från toppen; de äro låga och trädbevuxna, och ligga på de franska kartorna rätt utlagda. Kursen sattes nu på den lilla ögrupp, som på engelska kartor kallas Wellington-Öarna, på de franska Duperrey-öarna, efter upptäckaren, som 1824 fann dem under sin expedition med korvetten Coquille. Kl. 2 e. m. hade vi gruppen i sigte och drejade kl. ¼5 bi utanför den. Holmarnes antal är tre; de omslutas af ett korallref, äro låga, men beväxta med höga kokospalmer. På lovartssidan bryter våldsam bränning, men på läsidan kan man i allsköns säkerhet landa innanför det omgifvande refvet, mellan hvilket och stranden är en bred ränna med djupt vatten. En båt sågs snart komma ut från holmarna, åtföljd af ett par kanoter. I båten voro två förrymde amerikanske matroser, hvilka erbjödo sig att anskaffa oss de förfriskningar vi önskade och ön hade att bjuda på, och hvilka bestodo af kokosnötter och tarorot, höns, svin och sköldpaddor. För vackra paddor fordrades tre piaster och för svinen sex cents, eller omkring elfva skilling riksgäld för marken af lefvande kreaturets vigt. Deras anbud emottogs och de begåfvo sig genast i land för att anskaffa nämnde artiklar; magister Anderson medföljde. Dessa karlar uppgåfvo att öarne af infödingarna kallas Mogal, hvilket namn af Duperrey gifves åt en af dem, under det han kallar en annan Aura, och den tredje Ugai. Någon ankarsättning finnes ej. Innevånarnes antal uppgafs till omkring ett hundra. Några af dem kommo ombord; de liknade alldeles Stewart-Öarnes innevånare, men voro mycket mera tatuerade. Klädseln bestod endast i en smal gördel kring höfterna. Deras utseende och sätt att vara antydde den största beskedlighet och fromsinthet, hvilka egenskaper äfven intygas af det välde de båda förrymde matroserne lyckats tillvälla sig. Desse hade monopoliserat hela handeln med besökande fartyg, och hvardera försett sig med ett litet harem af ett halft dussin af öarnes skönheter. Genom direkt handel med infödingarne skulle lifsmedel säkerligen kunna till vida billigare priser än de nyss nämnde erhållas i utbyte mot knifvar, tyg och dylika bland i naturtillståndet lefvande folk begärliga varor. Brödfruktträdet vexer på öarna, men någon frukt finnes ej vid denna årstid mogen. Sedan vi erhållit