I dagningen d. 7 syntes chinesiska kusten öster om Hongkong. Ända sedan midnatt hade vi måst hålla noggrann utkik tör att undvika den mängd fiskarefartyg, hvaraf vi på alla sidor omgåfvos. När det blifvit litet dager, voro minst ett par hundrade dylika i sigte. De voro alla af ungefär samma storlek och skapnad, med undantag af några få större junker. Att dömma af klädseln tycktes besättningarna vid hastigt påseende bestå af gamla käringar, men man fann snart sitt misstag. Fregatten anropades från ett sådant fartyg med förfrågan om lots önskades, och då vi drejade bi, satte det ut sin ökstocklika båt, i hvilken trenne karlar, med hufvudena inlindade i smutsiga hucklen, kommo ombord. Utom ordet ”pilot” kunde ingen af dem något begripligt ord engelska, och för att göra sig förstådd, drog en af dem upp en pung med små kopparmynt, dem han till ett antal af femtio lade på däcket, hvarmed han ville säga att han skulle hafva femtio piaster för inlotsning till Hongkong. Vi fingo nu första lärospåren i chinesisk oförskämdhet och medgörlighet, ty mannen lät pruta med sig till tio piaster. De båda kamraterne återvände ombord på sin baktråglika skuta, vi fyllde åter vårt stormärssegel och höllo vestvart. Hafvets temperatur var nu blott 19°. Oaktadt himmelen var klar, stod dock kring hela landet en tjock rök, som alldeles skymde alla detaljer deraf. Vinden var måttligt frisk från ostnordost. Vi passerade fortfarande en mängd farkoster af flera slag, hvaribland några rätt nätta och prydliga, men ännu kl. 8 förmiddagen kunde vi ej tydligt urskilja hvarest inloppet till Hongkong var beläget, och vår värde lotsmans anvisningar voro något svåra att förstå. Slutligen utpekade han öarne Waglan och Tamtu, och då vi kort derefter fingo reda på de så kallade Nine Pin Rocks, var det lätt att urskilja det östra inloppet eller Leymun-rännans mynning. Den omgifves af höga, branta, kala berg, hvilka utgöra hufvudkarakteren i såväl kusten som öarne. Med den stora och fullständiga, af Sir Edward Belcher upprättade specialkartan öfver hamnen, möter inseglingen inga svårigheter, åtminstone med ledande vind. Kl. ½10 f. m. kommo vi in i rännan, och snart syntes hamnen, ehuru staden ännu var bortskymd bakom berget, på hvars inre sluttning den ligger. Några små villor syntes dock på ön. På fasta landet visade sig staden Kaulun, och en mängd båtar kryssade af och an. Innan kort hade vi uppnått den punkt der rännan tvärt kröker af inåt hamnen, och i detta nu låg såväl denna som hela staden öppen för våra ögon. Vi passerade hastigt förbi handelshuset Jardine Matheson & C:os stora etablissement, hospitalsskeppet och en mängd handelsfartyg af alla nationer, och ankrade kl. ½11 f. m., för att här erhålla lots för resans