Som Europeer ej få bo i land härstädes, hafva några få sådana etablerat sig på fartyg. Ett par drifva handel med skeppsförnödenheter, två eller tre andra äro läkare, och hafva ej obetydlig praktik på de utländska fartygen, hvarest sjukdomar äro ganska vanliga, i synnerhet sommartiden, då febrar och rödsot ofta till en ohygglig grad grassera. De många sumpiga risfältens utdunstningar kunna ej vara annat än osunda, hettan är förfärlig och flodens gyttjiga vatten långt ifrån helsosamt. Vi anmärka utom nämnde flytande bostäder tvänne kyrkor, den ena katholsk, den andra methodistisk. Den förras föreståndare var Fransos och gick klädd på chinesiskt sätt, den sednares var Amerikanare och hade bibehållit den europeiska drägten. Vi vilja ej anställa någon närmare jemförelse mellan dessa båda män; dock tycktes oss katholiken vida mera lämpad för sitt kall än methodisten. Bland de många besökande på fregatten saknades ej representanter af det täcka könet i det himmelska riket, ehuru de ej tillhörde den vackra verlden, som här ej visar sig för profana ögon, utan samhällets fattiga, arbetande klass. Deras ärende var egentligen att söka tvätt, men de begagnade äfven tillfället till att på annat sätt söka förtjenst. Man får här sina kläder till billigt pris (en piaster för hundra plagg) väl och aktsamt tvättade och lagade, under det man i Södra Amerika får betala tio gånger så mycket och får sina plagg jemmerligen illa åtgångna. Man får dock höra sig litet före innan man bortlemnar sina kläder; vanligen gifver fartygets comprador (kommissionär) anvisning på ärliga och pålitliga tvätterskor. Dessa qvinnors utseende är väl ingalunda intagande, men de se godsinta och beskedliga ut, och hålla sig ganska snygga. Alla vi sågo voro, likasom mängden af karlarne, af liten vext, men skäligen väl proportionerade, deras händer och öfriga utseende buro ej stämpeln af hårdt arbete. Ansigtena hade den på chinesiska teckningar vanligen förekommande typ. Klädseln bestod af ett par till smalbenet räckande vida byxor och en blus med halflånga ärmar, båda plaggen af mörkblått bomullstyg. Flickorna bära håret baktill långt och flätadt, framtill kortklippt och nedstruket i pannan, som deraf alldeles skyles, hvilket ingalunda bidrager att förhöja deras utseende. Hustrurna hafva det uppstruket från alla sidor och förenadt till en stor qvast, som i nacken sammanvrides på ett sätt vi ej kunna beskrifva, men hvilket ej är fult, i synnerhet som håret alltid är väl kammadt. Vi måste ock misstänka att en ej obetydlig myckenhet löst hår inblandas för att åstadkomma de åstundade figurerna, som prydas med små grannlåter af silfver eller guld. Kring handlofvarna nyttjas armband af silfver, glas eller ett slags ganska vacker ljusgrön agat. Dessa armband påträdas i barndomen och kunna ej sedermera borttagas annorlunda än