fram skulle naturligtvis ej hafva några behagliga, om också kanske ej vådliga följder. Långs stranden kan man dock alltid gå, om man låter en båt följa på kort afstånd, men vandringen i dyn är ej angenäm. Beckasiner och andra vadfoglar erbjuda sig der för jägaren, och några sådana jemte ett ringa antal småfogel voro den enda tillökning de zoologiska samlingarne här erhöllo. Änder finnas i stora skaror, men äro ytterst skygga. Chineserne skjuta dem på det sätt att de gå ut i vattnet till bröstet, täcka hufvud och armar med sjögräs, och afvakta skockens ankomst för att få göra ett lyckligt skott. Äfven fångas de i öfver risfälten utspända nät. Den lika vackra som nyttiga bambubusken vexer här i stor frodighet. Deraf finnes ett stort antal varieteter, hvilkas egenheter vi dock ej känna till. På de långs flodens stränder löpande jordvallar, i hvilka de slussar äro anbragte, hvarigenom vattnet insläppes öfver risfälten, ser man långa rader af denna vext, hvars lätta och prydliga form ger den utseende af en ofantlig fjäderbuske. Ingen del af denna buske är onyttig. De späda skotten ätas såsom sparris, eller syltas. Af rötterna göras de bildhuggeriarbeten, hvari Chinesen visar sin smak för det groteska och besynnerliga. De tjockaste stammarne användas till rundhult på mindre fartyg, byggnadsvirke och vattenrännor, man bygger deraf broar och vattenhjul, och en led af röret bildar en den nättaste kagge, för hvars fulländande man blott behöfver borra ett hål till sprund. Stammens smalare delar användas till käppar och tobakspipor, soffor, stolar och sängar, spjut, båtshakar, parasoller. Af grenarna och qvistarna flätas korgar och ryssjor, hattar och mattor; man bereder deraf snören och garn, hvaraf tillverkas tåg och nät. Bladen nyttjas till taktäckning, regnkappor och stoppning. Af spånorna göres groft papper, och vextens alla delar användas till bränsle. Utom de uppräknade artiklarna gör man af bambu skrifpennor, de så kallade chopstickorna, hvarmed Chinesen äter, musikaliska instrumenter, askar och dosor, och en mängd andra småsaker, för mångfaldiga att upprepa. Det finnes väl på jorden knappast någon vext, hvars nytta och användbarhet är så allmän, så mångfaldig. Ett ej obetydligt antal af de i Whampoa och Bambustaden bosatte personer tala litet engelska, det vill säga så kallad Canton-engelska, en rotvelska sammansatt af chinesiska, engelska och portugisiska ord, hvilka båda sednare dock äro få till antalet. Dessutom förekomma ord, som af Engelsmännen anses vara chinesiska, af Chineserna engelska. Sådana äro t. ex. chin-chin, som betyder helsning eller helsa (verbum); chau-chau, som betyder äta; pidjon, hvarmed menas göromål, sysselsättning, m. fl. Ordet djoss (gud) kommer af portugisiska ordet dios; ett tempel har fått benämningen djoss-house, och allt till