Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Canton och Hongkong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så funno sig mandarinerne, hvilka hade saken om händer, föranlåtne
att anskaffa folk till att fylla de vakanser, som uppstått genom några
kända röfvares lössläppande mot erläggande af dryg lösen. Huruvida
denna uppgift är grundad, kunna vi naturligtvis ej afgöra, men tro
den ej sakna all grund, och flertalets af småmandarinerna roflystnad
och samvetslöshet har blifvit intygad af de flesta personer, som någon
längre tid vistats i China[1].
Ehuru vi, såsom nämndt är, ej kunna fägna läsaren med någon
kritisk öfversigt af Chinas dramatiska litteratur, taga vi oss friheten
att beskrifva en liten scenisk tillställning, som vi i Bambustaden hade
tillfälle öfvervara. En sådan heter på Canton-engelska ”Sing-song”.
Då man betänker stadens obetydlighet, och den skrala figur den måste
göra på förteckningen öfver det himmelska rikets million-befolkade
städer, så inses tydligen att här gifna representationer måste tillhöra
det allraklenaste slaget. Theaterhuset, eller rättare skjulet, var beläget
ett par hundrade alnar utanför staden, vid kanten af ett gyttjigt
risfält, och var uppfördt af bambu och mattor. Anordningen af
takresningen och de många fina tvärslåar, hvaraf den sammanhölls, påminde
mycket om det ryktbara kristallpalatset. Utom en läktare för damerna
å hvarje sida af salongen, hvilken var öppen åt tre sidor, funnos inga
sittplatser. Scenen var en famn upphöjd öfver marken och hade inga
dekorationer, utom ett slags bakgrund, långs hvilken orkestern hade
sin plats på en bänk. Den musik, hvarmed man trakterades, var
verkligen hjertskärande, ehuru det är möjligt att det finnes method i
dess oljud. Man tyckte sig stundom förnimma spår till tanke i
styckenas sammansättning, men gällheten och skrällandet i Instrumenternas
klang dränkte oftast alltsammans i ett haf af missljud. Der saknades
hvarken sträng- eller blåsinstrumenter, messingstallrikarne eller gongen.
Alla roler utfördes, efter hvad man sade oss, af karlar, och deklamationen
tycktes bestå i konsten att framstöta de finaste, mest gnällande
näsljud. Möjligen uttrycka sig känslan och passionen sålunda bland
Chineserna, i hvilket fall detta maner i deklamation skulle vara grundadt
på studium af naturen; men ej funno vi folket vanligen tala på
sådant vis, och med fara att blifva med kritikens gissel illa tilltygade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
