besök, blef ett upplopp föranledt deraf att ett par fruntimmer visade sig på China-gatan. De omringades och förolämpades af pöbeln, hvilket gaf anledning till våldsamheter från ett par Engelsmäns sida, och snart togo sakerna en så allvarsam vändning, att man ansåg faktorierna i fara och undsättning begärdes och erhölls från Galathea. De chinesiske köpmännen fruktade för sina varulager, dem de misstänkte pöbeln för att vilja plundra, och använde allt sitt inflytande för att förmå stadens guvernör till energiska åtgärder, hvarigenom ock upploppet snart stäfjades. Inom förra svenska faktoriets område anlades för ett tiotal af år sedan en liten park på en jordlapp, hvarest förr endast skjul och sophögar funnos. Man ser här stundom ett ej obetydligt antal promenerande af båda könen, ehuru karlarne utgöra det stora flertalet. Deribland fästes snart uppmärksamheten på de många Parsis, hvilka både genom utseende och drägt starkt skilja sig från Europeerna. Desse Parsis anses bekänna sig till Zoroasters urgamla lära, som dock sannolikt i tidernas längd undergått en hel hop förändringar. Deras religiösa system är ej fullständigt kändt, och vi kunna ej nämna något derom. De flesta vi sågo voro af smärt och vacker kroppsbyggnad, den österländska ansigtstypen var omisskännelig, men hyn helt ljus, och en och annan hade till och med blå ögon och ljust hår. Drägten företedde i allmänhet en blandning af österländskt och europeiskt. En bar byxor med hällor och lackerade stöflar, under det en annan visade sig i något korta vidbyxor och skor med uppstående ytterst smala snibbar af ett qvarters längd. Några hade moderna rockar, andra hade dem skurna ungefär som våra veckade bergsmansrockar, med den skillnad att kragen saknades. Den nationella hufvudbonaden är ett slags högmössa af omkring tre qvarters höjd, förfärdigad, såsom det tycktes, af läder och svart till färgen; stundom är den nedtill omlindad med en brokig schal. Man såg den dock ofta utbytt mot en turban eller den röda turkiska mössan. De flesta eller alla af dessa herrar äro från Bombay, och associerade med handelshus derstädes, bestående af deras trosförvandter. Många bland dessa äro ofantligt rika, och en ej ringa del af handeln mellan Indien och China är i deras händer. Denna handel vänder sig hufvudsakligast kring två artiklar, bomull och opium, hvilka Chinesen betalar med silfver. Till våra läsares uppbyggelse taga vi oss friheten nämna några Parsi-firmor såsom prof på bland detta folk brukliga namn; man träffar bland de i Canton befintliga Cowasji Sapordji, Bomandji Hormudji, Cassombhoy Nathobhoy, m. fl. Omkring en sjundedel af det till magasiner för opium använda lästetal af fartyg tillhörde vid tiden för vårt besök fem Parsi-hus.