mörkt rödbruna barn med förnöjelse plaska i det grunda, dyiga vattnet. En ej ringa del af befolkningen har ej ens fast bostad, utan lefver på sina kanoter, i dag här, i morgon på Sumatra, och dagen derpå på någon annan ö. Dessa ströfvande menniskor, hafvets nomader, som lefva af fiske och tillfällig arbetsförtjenst, äro färdige att deltaga i sjöröfverier när framgång kan med säkerhet påräknas, och heldre till det yttersta inskränka sina behof än de underkasta sig något fortfarande, stadigt arbete, benämnas här hafsmenniskor — ”orang-laut”. Staden Sinkapoors anläggning daterar sig från den allmänna freden 1815, då Engelsmännen till Holländarne återlemnade det under kriget eröfrade Java. Andamålet med dess anläggande och förklarande för frihamn var att få en framskjuten postering, från hvilken engelska handelns i dessa farvatten fördelar skulle med lätthet kunna bevakas och befrämjas, icke med vapnfens magt — Sinkapoor är i militäriskt hänseende för närvarande knappt nog till husbehof utrustadt — utan med företagsamhetens och kapitalernas. Det var Javas engelske guvernör under ockupationen, Sir Stamford Raffles, som utsåg platsen, och i enlighet med dess fredliga bestämmelse erhölls ön genom köp af sultanen af Djohore<footnote>På södra ändan af Malakka-Halfön.</footnote>. Ön har ungefär skapnaden af en rhomb, hvars största diagonal ligger i ost och vest, och hvars omkrets uppgår till omkring nio svenska mil. Den var vid köpets afslutande endast bebodd af några ”orang-laut”, ej en qvadrataln var odlad, endast tät skog och bambusnår erbjödo sig för de första nybyggarnes blickar. Det var det geografiska läget och reddens godhet som afgjorde valet, och den framgång, hvarmed det krönts, har visat att Sir Stamford var en man den der kände sin sak. Afsedd ursprungligen endast till en marknadsplats för andra orters varor, har ön dessutom redan en ej obetydlig inhemsk produktion att aflåta, och ännu finnas betydande sträckor af den bördigaste jord att afrödja och upparbeta. Produkternas beskaffenhet skola vi snart komma till. Den vexande rörelsen behöfde naturligtvis armar, och de dröjde ej att inställa sig. Från ömse sidor tillströmmade menniskor tillhörande de båda äldsta kända civilisationer, den hinduiska och den chinesiska, medan de närmast boende malajiske folken nöjde sig med att se på, och ännu i dag endast undantagsvis bidraga till ökandet af Sinkapoors materiella arbetsstyrka. Den oinskränkta personliga friheten att efter behag komma och fara, ej vara underkastad någon skatt eller afgift, någon inskränkning i afseende på religion, någon undersökning i afseende på föregående lefnadsförhållanden, verkade naturligtvis i detta