myckna vatten, hvaraf träd och buskar voro belastade, nedstörtade vid hvarje steg öfver dem till den grad, att det var nästan omöjligt att få något skott att brinna. Vandringen i snåren har ock sina faror, ty der saknas hvarken tigrar eller andra rofdjur, och menniskan har dessutom ett par arga fiender i noshörningen och den vilda buffeln. Enda sättet att här få något resultat af sin jagt, är att låta en hop infödingar med hundar drifva ut djuren ur snåren, och skjuta dem när de utkomma på de mera öppna platserna, men en dylik tillställning fordrar naturligtvis många förberedelser och faller sig något kostsam för den enskilde. I närheten af Buytenzoorg bo ett par små inhemska furstar, och någon af vårt sällskap ifrågasatte möjligheten af att få låna de af dem underhållna bajaderer, för att en gång få betrakta dessas af åtskilliga resande så poetiskt beskrifna dans, i hvilken dock andra endast funnit osmakligheter. Vår holländske vän anställde efterfrågningar i denna väg, men alla skönheterna voro till vår djupa harm redan upptagna af Chineserna, hvilka just som bäst voro sysselsatta med att fira sitt nyår, vid hvilken fest Svärmare och andra små fyrverkspjeser tycktes spela en hufvudroll, ty sådana sprakade och smällde i hvarje vrå. Under alla dessa våra sysselsättningar försummade vi ingalunda vår kropps välplägande, utan man intog på värdshuset sina ganska stadiga mål, hvarvid förträfflig potates med ganska oklanderligt smör, båda artiklarna frambragta på Java, lifligt påminde om det aflägsna fäderneslandet och smakade de flesta af oss bättre än någonting annat. Vi kände under deras förtärande vår aktning för ön betydligt stiga. Efter tvänne dygns nöjsamt vistande på stället anträdde vi strax på eftermiddagen återresan, som till följe af den ej obetydliga, fast aldrig branta sluttningen gick betydligt hastigare än uppresan, och med anlitande af sjuttiotvå hästar för de båda vagnarnes behof, befunno vi oss i Batavia tillräckligt tidigt för att samma afton fara ombord, hvarest under vår frånvaro allting gått sin vanliga gång. Batavias folkmängd anses vara upp emot 70,000 personer, hvaraf hälften består af Chineser. Europeernes antal skall vara omkring 4000, garnisonen oberäknad. Resten består af Javaneser, med en liten inblandning af Araber och individer från Molukkerna eller andra holländska besittningar. Chineserne hafva en del af staden för sig, Malajerne en annan. Närmaste tillsynen öfver de förra utöfvas af en af guvernören tillsatt polismästare, vald bland de rikaste och anseddaste bland dem. Utom andra skatter betalar Chinesen en serskild pålaga för rättigheten att bära den honom utmärkande hårpiskan, och oaktadt all sin kärlek för penningen, skall sällan någon enda individ beqväma sig till att genom piskans afskärande befria sig från denna