likaså d. 11, då vi en half timme innan solnedgången fingo i sigte ön Mauritius, eller Isle de France, och en af de tätt norr om den belägna klippiga holmar. Hafvets temperatur hade nu stigit till 27°. Efter solnedgången minskade vi segel och lade bi för natten. Hela d. 12 kryssade vi mot en svag och ostadig sydlig vind utanför norra delen af ön, och passerade middagstiden mellan holmarne Flat Island och Gunners Quoin. Strömmen sveper här i starka hvirflar och vi nödgades kl. 2 e. m. ankra, då fartyget i anseende till stiltje blef alldeles oregerligt, men lättade strax derefter. Vi hade under loppet af dagen god tid att betrakta den pittoreska ön. Från stranden sträcker sig en sakta sluttande slätt, åt hvilken de stora sockerplanteringarne gifva en saftig grönska, hvaremot de mörka trädgrupperne och de hvita husen lifligt afsticka. Här och der uppsticker från en sockerqvarn ångmachinens höga skorsten, antydande att idogheten här slagit sig ned i den rika naturens sköte. Inåt ön höja sig först solbrända kullar, och närmare medelpunkten reser sig i djerfva former den basaltiska bergskedja, som utgör öns stomme. Vid dess norra ända höjer sig den besynnerliga klippan Peter Both, hvilken har utseende af en ofantlig sockertopp, på hvars spets man stuckit ett lika ofantligt äpple. Den har fått sitt namn efter en ryktbar holländsk sjöfarande i början af 1600-talet. Vester om den höja sig flera något lägre, men nästan lika djerft formade spetsar, och längre åt sydvest uppsticker öns högsta berg, hvars skapnad är tillräckligt tydligt tillkännagifven genom dess namn Tummen — La Pouce <footnote>Nära 2,700 fot hög. — Peter Both är något lägre. För tjugu år sedan företogo sig tre öfverdådiga sällar att bestiga den, en bedrift som 1790 blifvit utförd af en Fraosos vid namn Peuthé. De voro landtmäteri-direktören på ön Lloyd, löjtnanten i flottan Keppel, och d:o i arméen Philpott, åtföljde af en neger. Företaget lyckades, och allesammans tillbragte natten på klippans spets. Philpott var sömngångare och bands stadigt för att hindras från vandringar.</footnote>. Omvexlingen af skog och öppen mark på de branta sluttningarna och bergskedjans tvära brytningar i utspringande och ingående vinklar gifva åt hela taflan en utomordentlig mångfald af färgtoner, af ljus och skugga, hvilken ytterligare ökas genom de tid efter annan forbifarande molnmassorna, som efter att en stund blifvit af bergstopparna uppehållna i sin flygt, vid passadvindens ytterligare påträngning med förökad fart begifva sig i väg och i glittrande regnskurar nedstörta öfver slätten, hvars öfriga delar upplysas af en flammande sol. Man ledsnar ej snart att betrakta denna tafla med dess oupphörligt skiftande ljusmassor och rika detaljer, den ena sköna effekten aflöses af den andra, utan att man kan säga åt hvilkendera man skulle vilja gifva företrädet.