Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
åtskilliga bestämmelser rörande rättsförhållanden, enskildta
fordringsanspråk m. m. i de länder, som nu skulle skiljas
från Frankrike m. m.
2. Fördraget mellan de krigförande magterna och
Napoleon Buonaparte. Freden i Paris var de
krigförande och nu segrande magternas fördrag med konungariket
Frankrike eller med konungen, som var blifven Napoleons
efterträdare, således ett fördrag, grundadt på förutsättningen
af Napoleons fall, hvilket nu var fullgjord gerning. Men
samma fördrag innehöll icke något medgifvande af
Napoleon, ingen afsägelse af hans anspråk. Pariserfreden var en
för honom personligen fullkomligt främmande sak.
Det kunde vara en särskildt fråga huru Napoleons
person nu borde anses och hvilken ställning så väl han som
hela den buonaparteska familjen nu skulle komma att
intaga. Han och med honom hans anförvandter utgjorde en
af Europas magter erkänd, regerande dynasti, men som nu
tar blifven underkufvad, från sina herravälden afsatt. Så
länge någon afsägelse af dem icke var gjord, hade de sina
anspråk i godt behåll ocli må varit berättigade att göra
dessa anspråk gällande 0111 de det förmådde. Men för
närvarande befunno de sig icke i tillfälle att något uträtta,
Deras magt var fallen ur deras hand, personerne kunde tills
vidare lemnas åt sitt öde.
Men så skedde icke. De krigförande magterna afslöto
ett särskildt fördrag med Napoleon rörande hans och hans
familjs personliga ställning. En sådan statshandling var
behöflig för att genom Napoleons afsägelse gifva fullt
folkrättslig helgd åt det organisationsarbete, som nu förestod
under förutsättning af den redan afgjorda saken, de
buonaparteska herraväldenas fall. En eröfrare kan vinna ett land,
omkullstörta en thron, men för besittningens och
thronförän-dringens folkrättsliga säkerhet fordras äfven den förre
innehafvarens afträdelse från sina rättigheter. Väl kan en
mägtig eröfrare, så att säga, sätta sig öfver en sådan sak, men
detta gör han på sin risk. Förhållandet är det samma som
när en enskildt man besitter en egendom, hvartill en annan
har juridiska anspråk. Rättegång kan väckas så länge för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
