Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
saken i en förändrad ställning. Det fordras att eftersinna
huru detta 1814 års fördrag förhöll sig till dessa tilldragelser.
Napoleon hade afsagt sig all rätt till suveränetet och
herravälde öfver Frankrike och öfver hvarje annat land.
Icke desto mindre återtog han besittningen af Frankrikes
thron. Derigenom hade han brutit det ingångna fördraget.
Fördragsbrottet föranledde ett nytt krig mot samma magter,
med hvilket samma fördrag var afslutadt. Hans förhållande
till dessa magter måste då betraktas enligt folkrättens
grundsatser för krigets rätt, krig uplöser fördrag. Napoleon hade
genom sitt handlingssätt sagt sig fri från den förbindelse
han liade ingått, han måste då äfven varit skild från de
förmåner, som genom samma fördrag voro honom
tillförsäkrade. På krigets utgång måste det följande bero.
Napoleon handlade på sin risk, hade ban segrat, så hade 1814
års fördrag blifvit af ingen betydelse i hvad angick lians
afsägelse; nu blef han besegrad, han egde då icke att räkna
sig till godo den del af fördraget, som innehöll förmåner
för honom.
Utgången blef, såsom bekant är, att Napoleon icke blott
förlorade sitt rike för andra gången, men äfven med sin
person toll i sine fienders våld. Frågan är huru hans
person då rätteligen borde betraktas.
Hans ställning var nu en belt annan än då han första
gången störtades från sin thron. Då var han fransmännens
kejsare, såsom sådan erkänd af Europas magter, med
undantag blott af England, men i folkrättsligt krig af sine
fiender öfvervunnen. Desse handlade enligt krigets folkrätt när
de fråntogo honom hans länder. Men såsom han dock hade
varit dessa länders erkände monark, behöfdes en bestämd
afsägelse från hans sida. En sådan afsägelse blef
fördrags-mässigt gifven. Den andra gången deremot (1815) var han
icke erkänd såsom fransmännens kejsare, han kunde af de
europeiska magterna ej annorlunda betraktas än såsom en
stor våldsverkare. Någon anledning fans icke att
underhandla med honom om en förnyad afsägelse sedan han åter
igen var blifven öfvervunnen. Betraktades han såsom
krigsfånge var hans ställning mycket egendomlig, ty han kunde
icke anses såsom någon krigförande magts medborgare eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
