Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
Denna förklaring efterföljdes af ett förbund, ingånget i
Wien d. 25 Mars 1815 mellan England, Ryssland, Österrike
och Preussen i och för gemensamt krig mot Napoleon
Buona-parte. Andra magter biträdde förbundet, men kriget
utfördes egentligen af dessa fyra, som nämndes, och de samma
voro äfven de, som förfogade öfver Napoleons person sedan
krigets utgång hade gifvit honom i deras våld. Dessa
magter ingingo nu ett fördrag sins emellan d. 2 aug. 1815
af innehåll att Napoleon vore att anse såsom de fyra
mag-ternas gemensame fånge, men fångens bevakning
öfverlemnades åt Stor-Britannien och detta så oinskränkt att icke en
gång fångens vistelseort bestämdes, men det berodde af
engelska regeringen att bestämma stället och anordna
bevakningen, dock med förbehåll att Ryssland, Österrike och
Preussen egde att hålla ombud på ort och ställe för att
försäkra sig att icke fången undkom ’). Samma rättighet
förbehölls äfven åt konungen i Frankrike.
På grund af detta fördrag blef Napoleon, såsom
allbekant är, afförd till S:t Helena och der qvarsittande till sin
död (1821). Men lika visst, som Europas magter ansågo sig
berättigade att så mot honom förfara, hade han icke afstått
från sina anspråk, som han hade visat sig hysa oaktadt
afsägelsen han hade gjort år 1814. Skilnaden mellan
Napoleon på S:t Helena och Napoleon före 1814 års fördrag var
blott att dessa anspråk nu mera voro fullkomligt
oberättigade. Men ingen magt kan hindra en menniska att sjelf
hysa anspråk, äfven de mäst ogrundade. Napoleon upgaf
visst aldrig sin förmenta rätt så länge han lefde och
inbillningen om en sådan rätt kan fortlefva hos hans arftagare.
Det skulle fordra en särskildt undersökning för att utreda i
hvad mån dessa anspråk, när tiden kom, lågo till grund för
kejsar Napoleon III:s politik.
Men om saken således var klar i afseende på Napoleon
hors des relations civiles et sociales et que eomme ennemi et
pertur-bateur du repos du monde il s’est livré a la vindicte publique.»
de Mårtens i Nouveau recueil de traités, T. II, p. 110, 112.
1) »des commissaires, qui demeureront au lieu et qui sans etre
chargàs de responsabilité de sa garde s’assureront de sa presence».
de Maktens, 1. c. T. II, p. 605.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
