- Project Runeberg -  Inledning till Europas och Amerikas Statskunskap / Förra delen /
56

(1876) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



56

diatiserad. Desse furstars statsrättsliga ställning hade frän
gammal tid varit den samma som furstarnes, hvilka nu hade
blifvit suveräne regenter genom Tyska rikets uplösning och
Rlienförbundets stiftelse. Att de voro mediatiserade sedan
år 1806 kunde betraktas såsom ett våld af inkräktaren och
då nu suveräneteten erkändes för de mägtigare kunde äfven
dessa smärre begära det samma. Men detta skulle varit!
ur politisk synpunkt oförnuftigt. Tyskland hade varit till
den yttersta grad söndersplittradt genom den otaliga
mängden af herravälden och s. k. riksständer, som der funnos.
Antalet var genom mediatiseringen betydligen förminskadt,
ännu fortfor väl en betydlig söndersplittring, men dock ej
till den grad, som fordom hade funnits. Genom det
minskade antalet omedelbara herravälden var en stor förmån
vunnen för Tyskland, det bör ej nekas att den napoleoniska
inkräktningen hade i detta afseende verkat välgörande.
Wienerkongressen skulle handterat Tyskland mycket illa om
den samma hade återställt det gamla förvirrade statskicket,
som i sjelfva verket hade aldeles sönderslitit Tysklands folk
och land. Detta skulle också på intet sätt kunnat förenas i
med de större staternas interessen. Den samhällsställning,
som de mediatiserade i sjelfva verket intogo, gaf icke hellen
någon anledning att för deras räkning erkänna någon
suveränetet. De voro i verkligheten blott store godsegare och
egnade sig i denna egenskap mycket väl att utgöra en rik
och mägtig högadel, men såsom suveräne furstar skulle de
blifvit altfor obetydlige. Det kunde ej hindras att åtskillige
sådane obetydligheter i alla fall kommo att finnas bland de
suveräne furstarne, men antalet borde åtminstone icke ökas.
Då nu Wienerkongressen dessutom icke hade för afsigt att
återställa det gamla tyska riket, men en helt ny
statsrättslig ordning skulle för framtiden uprättas befans det vara
bäst att erkänna suveräneteten endast för ett mindre antal,
de mägtigare, men låta de öfrige qvarstadna i sin
mediatiserade ställning.

Men såsom deras fordna juridiska rätt kunde gifva dem
samma anspråk som de öfrige, blefvo nu, när de måste
försaka suveräneteten, vissa höga privilegier åt dem tillerkända.
Detta erkännande innefattades i sjelfva kongressakten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/euramstat/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free