Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
land. Dagen då den suveräne furstens af Nederländerna
minister undertecknade denna statshandling var den 21 juli
1814, hvilken dag således kan anses såsom årsdagen för
Hollands och Belgiens förening Det ökade området
bestod således i föreningen mecl de belgiska provinserna.
En fråga kunde vara huru vida Holland och Belgien
skulle blifva ett statsförbund eller en helstat. Äfven denna
fråga afgjordes genom öfverenskommelsen den 21 juli 1814.
Der blef skrifvet att de båda ländernas förening skulle vara
»fullständig 2) på det sätt att de skulle utgöra en enda
gemensam stat med den redan i Holland antagna grundlagen»
dock med förbehåll af vissa jämkningar. För öfrigt
bestämdes ett och annat om Belgiens och Hollands inre
förhållanden så att dessa artiklar af den 21 juli 1814 kunde anses
innehålla vilkoren för ländernas förening, en slags
unions-akt. Genom dessa vilkor blef således afgjordt att Holland
och Belgien skulle utgöra icke ett statsförbund, men en
helstat och detta stadgades icke blott såsom en allmän
grundsats, men äfven den gemensamma grundlagen bestämdes,
nämligen den, som redan fans i Holland. Förmodligen
trodde de underhandlande magterna samt prinsen af
Oranien att genom denna fullständiga förening en starkare
enhet skulle åstadkommas än om länderna blifvit sjelfständiga
hvar för sig och endast förenade genom ett statsförbund
under samme regent. Erfarenheten skulle visa att detta var
ett misstag.
För Holland betydde allt detta att dess statsskick,
sådant det samma genom furstens och folkets fria beslut var
bestämdt, fick ega bestånd och landet utvidgades genom
föreningen med ett annat land; för de belgiska provinserna
åter betydde samma sak att deras monark, kejsaren af
Österrike, afträdde sitt land till den suveräne fursten af
Nederländerna. För bägge länderna hade saken ännu en annan
betydelse, som kunde vara ganska betänklig, nämligen att
när deras grundlag bestämdes genom fördrag med de
europeiska magterna måste deras inre statsrätt i och med det
samma anses vara stäld under främmande magters garanti.
1) Urkunden läses hos de Mårtens 1. c., T. II, 38.
2) »intime et complete».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
