Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
nister och denna form lärer icke ansetts brukbar i ett
fördrag, sådant som detta, hvilket var blott ett uttryck af de
suveräne furstarnes personliga tänkesätt och känslor. Men
i sjelfva verket kunde icke behöfvas något annat än en
personlig förklaring att monarken delade de höga och ädla
tänkesätt, som i alliansfördraget uttalades. Prinsen-regenten
af Stor-Britannien nekade visst icke att gifva ett sådant
erkännande, han skulle eljest förklarat sig vara en särdeles
fräck och ogudaktig person J).
Så blef man nog ense om att säga ja ocli amen till det
vackra talet. Och dessa folkmassor, hvilka sedermera fingo
höra sig föreliållas af sine politiske läromästare, att den
heliga alliansen borde vara dem en styggelse, bland dem kunde
ingen kristen menniska finnas, som ej erkände att allt, som
stod att läsa i det heliga fördraget, var sant och rätt.
Men hvartill hade då monarkerne förbundit sig genom
detta heliga fördrag? Till intet annat än att vara kristne
menniskor och dertill voro de väl förbundne i alla fall.
Kristendomens helighet blef icke större, sedlighetens pligter
icke mera förbindande derföre att detta papperet blef
skrifvet. Skulle den heliga alliansen blott vara en slags kristen
trosbekännelse, var han öfverflödig, ehuruväl också oskadlig;
skulle alliansen åter hafva något politiskt innehåll, var detta
»bara fraser.» Det var intet hinder att ju en fräck tyrann
kunde samtycka till fraserna och sedan utöfva sitt tyranni,
sägande att det han gjorde var blott aga och tukt för att
upfostra ett okunnigt folk, att det måtte lära sig någon
kristendom. Det kunde hända att folken begärde åtskilligt,
som syntes dem vara mycket väl förenligt med den kristna
sedoläran t. ex. att få njuta frihet för tankar och tal och
att hafva en beslutande stämma om sin lagstiftning och att
dömas efter lag, men icke efter godtycke, och att icke
skattläggas utan egen pröfning af tillgångar och behof. Men då
kunde svaras af dem, som magten hade, att det vore den
kristna sedolärans pligt att fromt och lydigt låta allt
sådant bestämmas af dem, som hade fullmagt af Gud Alls-
1) Alison: History of Europé from the fall of Napoleon to the
accession of Louis Napoleon, T. I, p. 127-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
