Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
lugn»1). Och samma föreställning om ett österrikiskt
förmynderskap för Italien hemtade ökad styrka af ett mellan
Österrike och Neapel afslutadt fördrag d. 12 juni 1815,
hvaruti verkligen fans ett förbehåll att konungen i Båda
Sicilierna icke skulle i sina stater införa »sådana
förändringar, som voro oförenliga med det gamla, monarkiska
statskicket eller med de grundsatser, som kejsaren af Österrike
hade antagit för den inre styrelsen i sina italienska
provinser». Nu kunde visserligen ordalydelsen så tydas att denna
förbindelse för konungen af Neapel endast gälde för
tidpunkten 1815 då han återtog sitt rike, men ej sedermera
under förändrade förhållanden2). Men ett sådant sätt att
tolka fördraget kunde visst aldrig medgifvas från Österrikes
sida och meningen liade visst icke varit sådan. Lemnar
man nu denna tolkning i sitt värde, så var fördraget sådant
som en lagbunden monark aldrig skulle kunnat ingå eller
vore det en uppenbar pligtförgätenhet, och en enväldig
monark, som ingick en sådan förbindelse, kunde väl sägas hafva
förnedrat sig ganska djupt, men om nu konungens af Båda
Sicilierna känsla för sin egen värdighet icke var mera
granlaga än att han ville på detta sätt bortskänka sin
handlingsfrihet rörande sitt rikes enskildta angelägenheter, så var
nu löftet gifvet och hans pligt var att ej bryta sitt ord.
Detta hade ban icke heller gjort, han hade visst icke
uprät-tat det nya statskicket i Neapel, han hade blott låtit ske
det, som han ej kunde förhindra, och Neapels folk eller det
revolutionära partiet ansåg sig visst icke bundet genom
denna handling af ett regeringsystem, som just nu
omstörtades. Men för österrikiska kabinettets ögon torde saken
visat sig annorlunda. Österrike ansåg sig berättigadt att
upträda med tvingande magt mot Neapel3).
1) »le gardien naturel et le protecteur de la tranquillité publique
en Italie» de Maktens: 1. c. T. V, p. 566.
2) Detta fördrag omtalas i en skrifvelse från neapolitanska
kabinettet till Europas hof d. 1 okt. 1820 med denna förklaring, hvilken åter
skulle stödja sig derpå att konungen lofvade icke införa sådana
förändringar »en reprenant le gouvernement de son royaume», de Mårtens:
1. c. T. V, p. 573.
3) Detta är tydligen uttaladt i den ofvanför omtalade noten till de
tyska hofven ehuruväl 1815 års fördrag med Neapel icke nämnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
