Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
och Laibach då England vägrade sitt samtycke till
tvångsåtgärderna mot Neapel. Den gången blef denna olikhet ej
praktiskt vigtig, men andra tidsomständigheter kunde komma
då skiljaktigheten i åsigter kunde blifva af stor vigt. Denna
skiljaktighet framträdde fortfarande och mycket bestämd på
kongressen i Verona och såsom den samma hade en mycket
stark grundval i motsatsen mellan Englands statsförfattning
och stormagternas på fasta landet, Frankrikes inbegripen,
hvarest det konstitutionella regeringsättet icke hade på långt
när samma betydelse som parlamentsförfattningen i England,
så var all sannolikhet att motsatsen ej skulle kunna häfvas.
Så länge England stod allena och dessutom ej gjorde annat
än undandrog sin medverkan, men icke upreste något
positivt hinder för de öfrige att handla efter sitt sinne, kunde
de fyra eller om de ock blott voro de tre, oberäknadt
Frankrike, bilda en sammanhållning, som ännu var ganska mägtig
och den heliga alliansen kunde ega bestånd. Men om nu
det inträffade att det affälliga England bestämdt upträdde i
handling på motsatt sätt mot de öfrige och ännu mera i
fäll särskildta interessen gjorde sig gällande hos någon af
dem, då var sammanhållningen uplöst, den heliga alliansens
dagar voro räknade. Allt detta inträffade i den grekiska
frågan.
Denna fråga var mycket egnad att sätta den heliga
alliansens enighet på prof, så som lätt visar sig om man
något eftersinnar livad saken innebar.
Grekernes upresning mot Turkiet var i flera afseenden
olik statsförändringarne i södra Europa. Men vid första
anblicken synes dock såsom borde denna upresning betraktas
på samma sätt som de öfriga. Här var ju ett upror, det
borde enligt den allmänna grundsatsen undertryckas. Den
heliga alliansen kunde hafva så mycket större skäl att vara
sträng mot Grekerne som deras revolution icke blott afsåg
en förändrad statsförfattning, men ett fullkomligt affall från
den monarki de tillhörde. En stat i Europa, Turkiet, skulle
förlora en del af sina länder, en ny stat, Grekland, skulle
upstå, statsystemets sammansättning rubbas. Här kunde icke
samma inkast göras som i Neapel och Spanien, att monarkens
majestät var äfven efter den nya författningen okränkbart.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
