Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
sidan att nämligen Polackarne, genom det att de hade brutit
föreningen med Ryssland, också hade förverkat sin rätt, ty
lika visst som det var deras rätt att ega en representativ
författning och nationella inrättningar var det ock deras
pligt att hålla förening med Ryssland. Hade de förklarat
sig qvitt sin förbindelse till kejsaren såsom deras konung,
så vore han också qvitt sin förbindelse till dem. Detta skulle
icke utan skäl kunnat sägas i fall kejsaren talade till
Polackarne, men om han talade till de främmande magterna
var det talet icke på sin plats. Ty det, som dessa magter
hade skrifvit i sitt fördrag, det var skrifvet icke blott
såsom en förmån för Polen, men såsom ett stadgande af
allmänt, europeiskt interesse. De hade icke blott för Polens
skull, men för sin egen räkning slutit fördrag att Polen icke
skulle med Ryssland införlifvas. De kunde fordra att
fördraget, som Ryssland med dem hade ingått, skulle hållas
ehvad än Polen hade felat och syndat.
Visserligen hade således de främmande magterna under
vissa förhållanden en rättighet att tala för Polen, men om
de ville noga hålla sig vid Wienerkongressakten hade de ej
mycket att säga. Ryssland behöfde icke vara svarslöst. Ett
inkast gjorde lörd Palmerston att Wienerkongressakten
uttryckte sig olika angående konungariket Polen, om hvilket
yttrades, att det skulle vara förenadt med Ryssland »genom
sin författning» hvaraf följde att detta land skulle hafva
en författning, en konstitution, ocli angående de öfriga
polska länderna om hvilka blott sades med en allmän fras, att
de skulle hafva en »representation och nationella
inrättningar». Härutaf ville nu lörd Palmerston draga en slutsats
att ryske kejsaren icke egde rätt att uphäfva konstitutionen
i konungariket Polen, hvilket dock nu hade skett. Men mot
denna engelska slutledning satte grefve Nesselrode en rysk,
som lydde så: Wienerkongressakten bjuder att Polen skall
genom sin författning vara förenadt med Ryssland, detta och
intet annat är hvad kongressakten innehåller om Polens
författning. För öfrigt talas blott om representation och
nationella inrättningar, sådana som de polska ländernas
regeringar funno lämpliga. Nu hade kejsar Alexander utfärdat en
1) »par sa constitution».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
