Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
infördt med den konstituerande nationalförsamlingen i den
förenade landtdagens ställe. Detta regeringsätt blef nu af
regeringen egenmägtigt öfvergifvet. Det lönar ej mödan
begagna juridisk advokatur för att försvara eller fördöma ett
sådant handlingsätt. Handlingen stod utanför den juridiska
rätten, dess grund och botten var revolutionens rätt om man
kan säga att revolutionen har någon rätt. Sakens verkliga
natur var mycket enkel, regeringen hade funnit
nationalförsamlingen så oefterrättlig, att ingenting med den samma
kunde uträttas. Det enda praktiska sättet, som fans, var att
göra sig nationalförsamlingen qvitt och i de konstitutionella
formernas ställe upresa den monarkiska diktaturen.
Folkmassan hade gjort sin revolution i mars månad, regeringen
gjorde sin i december.
Detta är en vanlig sakernas gång i stora
statshvälfnin-gar, att ur folkväldet utgår diktaturen. Men denna gång var
der icke revolutionens anförare, som gjorde sig till diktator,
statens vanliga regering, samma regering, mot hvilken
revolutionen hade uprest sig, var den magt, som tog diktaturen
och lade tygel på revolutionen.
Men denna tygel var dock ej mera sträng än att
regeringen sjelf gjorde det som revolutionens nationalförsamling
hade liaft sig förelagdt att göra, men icke hade gjort, icke
hade mägtat göra. Regeringen begagnade sin diktatur att
utföra revolutionens verk. Detta skulle ju vara att stifta en
konstitutionell grundlag, en sådan blef nu stiftad.
Här var en reaktion, men ingalunda sådan, som skulle
bringat ställningen till baka till det skick, som hade varit
före mars månad. Detta var omöjligt. Så långt var man
kommen att revolutionen kunde tämjas, men icke att han
kunde omintetgöras. Detta såg, detta kände regeringen och
försökte icke att göra det omöjliga, En kunglig kungörelse
var utfärdad redan d. 11 nov. då spänningen var allra
hårdast mellan regeringen och nationalförsamlingen, som
tred-skades att stadna i Berlin, en kungörelse som innehöll
regeringens bestämda förklaring att afsigten alls icke vore
att öfvergifva det konstitutionella grundlagsarbetet. Detta
löfte inlöstes genom den oktrojerade grundlagen d. 5 dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
