Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
väl icke heller rimligen kunnat ske, då revolutionen i Toscana
icke inträffade förr än vid samma tid då Sardiniens
underlägsenhet i kriget redan var afgjord.
5. Rom befann sig i en egen ställning. Redan den
högst egendomliga beskaffenheten af kyrkostatens statsform
måste göra utvecklingen af ett statskick i den moderna
tidens anda ytterst svår, ja väl omöjlig. En valmonarki, der
monarken valdes af ett samfund utaf kyrkans prelater utan
att folket hade någon röst, en monarki, hvars öfverhufvud
fordrade att omgifvas af en halft gudomlig helighet och der
regeringsystemet var bestämdt af den katholska hierarkiens
interessen och traditioner, för en sådan stat fans och finnes
ej någon plats så vida den nuvarande tidens politiska
begrepp skola något betyda. Men nu befann sig likväl
kyrkostaten i ett så besynnerligt tillstånd att påfven hade gjort
försök att vara »liberal». Påfven Pius IX hade vid sitt
tillträde till påfvedömet (1846) gått den allmänna folkmeningen
till möte med ett i viss mån förändradt regeringsystem, men
som dock var långt ifrån att tillfredställa de fordringar, som
nu gjordes. Derföre blef också kyrkostaten ett bland
revolutionens länder. Och ju mera oförenligt det gamla
statskicket var med tidens anspråk, desto vildare utsväfningar
voro nu att motse, hvilka ej heller uteblefvo.
Den allmänna påtryckningen i mars månad bar till en
början den frukt att påfven utfärdade en slags konstitutionel
grundlag, (mars 1848) som trädde i tillämpning och
kyrkostaten skulle nu således vara en konstitutionel monarki.
Men snart visade sig att påfvens sjelfständiga ställning
mellan den påträngande demokratien och Sardiniens krig
mot Österrike i norra Italien samt ropet om Italiens enhet,
allt detta på ena sidan och på den andra Österrikes magt
ocli de påfliga grundsatserna, som svårligen kunde fördraga
det nya statskicket, var mycket svår att uprättliålla.
Slutligen utbryter ett uplopp i Rom och den påfliga regeringen
blef aldeles öfverväldigad af det demokratiskt-revolutionära
partiet ehuru påfvens egenskap af kyrkostatens regent ännu
till namnet erkändes. Upresningen var förenad med
blodiga upträden, den påflige ministern Rossi mördades o. s. v.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
