Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
krigsskepp ej fingo besegla Donau längre upp än till
Pruth-flodens inlopp l).
Annorlunda bestäld blef saken genom senare fördrag.
I Bucliarestfördraget omtalades utom de smärre öarne, som
skulle vara obebodda, äfven tvenne större öar, som skulle
tillhöra Turkiet och vara på en viss del af sin omkrets
obebodda, men en viss gränslinie skulle der updragas.
Utförandet af denna gränsbestämning lärer mött så stora
svårigheter att saken måste regleras genom diplomatisk
underhandling, som slutades med . ett protokoll i Constantinopel
d. 21 aug. 1817, hvilket lärer varit af sådant innehåll, som
utsträckte Rysslands herravälde till stranden af den
medlersta flodgrenen, dpn s. k. SwZma-mynningen. Detta protokoll
i Constantinopel bekräftades yttermera genom fördraget i
A hj erman år 1826 2).
Kort derefter följde kriget mellan Ryssland och Turkiet
(1828—29), som slutades genom freden i Adrianopel d. 14
sept. 1829. Krigets gång hade icke varit sådan att
Ryssland behöfde göra någon eftergift, snarare kunde ökade
förmåner begäras. En sådan blef också vunnen genom
fredsfördraget, som bestämde att gränsen skulle följa den tredje
flodgrenen, den s. k. S:t (ieorg, och att alla öarne skulle
tillhöra Ryssland. Genom denna utsträckning blef Ryssland
herre öfver hela Donaus utlopp och Turkiet egde blott den
ena stranden af den vattenarm, som låg närmast till den
turkiska sidan. Turkiets ställning blef nu den samma som
Rysslands hade varit efter freden i Bucharest. Men det
vilkor, som fans i Bucharestfreden, att ryska krigsfartyg icke
skulle färdas längre upp i Donau än till Pruthflodens inlopp
blef dock bibehållet ocli Ryssland förband sig att inga
befästningar eller andra anläggningar än karantänsanstalter
skulle finnas på öarne, hvaremot äfven turkiska stranden
skulle till ett visst afstånd från floden förblifva obebodd 3).
1) Fördraget läses hos Ghillany: Diplomatisches Handbuch, T. II,
p. 270 och hos Maktens: Nouveau recueil, T. III, p. 397.
2) Fördraget i Akjerman, som för öfrigt innehåller åtskilligt om de
turkiska lydländerna, läses hos de Mårtens : Nouveau recueil, T. VI,
p. 1053 samt hos Ghillany: Dipl. Handbuch, T. II, p. 277.
3) de Mårtens och Saalfeld: Nouveau recueil, T. VIII, p. 143.
Ghillany 1. c. T. II, p. 285.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
