Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
i förbundsärendens behandling. Tysklands enhet, beseglad
genom en starkare förbundsförening och en representation
af Tysklands folk med beslutande magt, sådant var
syftemålet, som eftersträfvade». — En annan betänklig sida hos
Tyska Förbundet var oundviklig så länge förbundet skulle
omfatta hela Tyskland, att nämligen der funnos tvänne
stor-magter, hvilkas inflytande måste blifva mycket öfvervägande
huru som helst än rösternas fördelning må varit i
förbunds-författningen bestämd. Hade blott en stormagt funnits skulle
saken varit enkel, denna magt hade då blifvit öfvervägande
och detta förhållande att der hade funnits en mägtig
cen-tralmagt skulle då hafva bestämt förbundsföreningens
politiska karakter. Men nu var svårigheten att stormagterna
voro två. I detta förhållande låg söndringens frö så snart
de två upliörde att vara ense. Den faran var ingen så länge
den heliga alliansen höll broderskapet vid magt. Och äfven
den förändrade ställning, som Europa iråkade sedan den
heliga alliansens dagar voro gångna, syntes just icke
medföra någon söndring mellan Österrike och Preussen. Men
med revolutionen år 1848 förändrades allt och motsatserna
framträdde. Denna revolution var väl i sig sjelf något helt
annat än en sammandrabbning mellan Österrike och
Preussen, hvälfningarne frambröto ur folkmassornas djup och
syftemålet var Tysklands enhet under en demokratisk
författning, statsförbundets förvandling till en förbundstat och
förbundsförsamlingens förändring från en ministerkongress till
en nationalförsamling. Men om Tyskland skulle vara en
verklig enhet kunde icke två stormagter, men blott en stå i
spetsen. För en sådan ställning egnade sig Preussen vida
bättre än Österrike. Ty Preussen hörde med största delen
af sina länder till Tyskland och de preussiska provinser,
som stodo utanför förbundet, voro, äfven de, halft tyska
länder och genom sin belägenhet och hela arten af sitt
samhällskick sådana som kunde införlifva sig med Tyskland.
Österrike deremot liade mycket större länder utanför Tyska
Förbundet än inom det samma och dessa delar af den
österrikiska magten, som icke hörde till Tyska Förbundet, de
ungerska, de italienska, de polska länderna samt Dalmatien
och Bukowina voro fullkomligt otyska länder och till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
