Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
tationer i de särskildta staterna och denna
sammansättning-bestämde föreningens karakter. Meningen var att bilda en
sammanhållning mellan ledamöter af de särskildta
landtda-garne för att bilda en planmässig, likartad verksamhet inom
de särskildta representationerna med afseende på det
ge-mensama syftemålet, Tysklands enhet. Det sätt, hvarpå Der
Abgeordnetenverein upfattade sakerna, synes varit ungefär
det samma som hos Der deutsche Nationalverein. — Detta
kan deremot icke sägas om en tredje förening, som
up-trädde (1862) under benämningen Deutsche Reformverein och
visserligen arbetade för det gemensama ändamålet,
Tysklands enhet, men under en centralregering med kollegial
form således alls icke ett preussiskt principat. Det kan
icke sägas att. dessa föreningar gingo ovilkorligen den ena
Preussens och den andra Österrikes ärenden, men öfver
hufvud famträdde hos dem de båda stormagternas olika
sätt att uppfatta sakerna. — Dessa föreningar bearbetade
det allmänna tänkesättet under de första åren af 1860-talet,
deras verksamhet betecknade att frågan om Tysklands enhet,
som efter de misslyckade försöken 1848—50 hade förefallit
förlorad och aldeles bortkommen, nu åter var upväckt till
lif inom tyska folket1).
b) De tyslta reger ing ames underhandlingar. Medan
en-skildta föreningar arbetade för att bilda en samlad
folkmening och den vigtiga frågan behandlades man och man
emellan i tal och tryck, var samma fråga äfven föremål för
öfverläggningar mellan Tysklands regeringar och hos
förbundsförsamlingen. Frågan trängde sig ovilkorligt till
behandling så väl för sin egen stora betydelse som i följd af
den påtryckande folkmeningen, hvilken, ehuru visst icke
enhällig rörande sättet, dock gjorde sig påmind med ett lifligt
interesse för sjelfva saken. Men svårigheten att komma
öfverens var mycket stor för de tyska regeringarrfe.
Svårigheten berodde icke endast på en ovärdig split
ocli oenighet, men äfven derpå att sakens natur var sådan,
som nödvändigt måste framkalla de skarpaste motsatser.
1) Klüpfel: Geschichte der deutschen Einhetsbestrebungeu; T. I,
p. 204 o. f. Arnd: Geschichte der Jahre 1860—1867, T. I. p. 1—4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
